Annas blogg

Jaha. Då va den över. Premiären. För min del en lyckad sådan. Jag och Kalla fick följa med vorstehvännerna (som numera har pointer) ut till fjälls. Vi tog motorbåt ut till en udde, ställde upp tälten, och sedan var det bara att promenera upp på fjället. Första dagen, första släpp, så försvann Pimen´s Anton. Vorstehvännerna gick upp mot fjället för att leta. Som tur var släntrade jag efter Ante´s husse neråt skogen. Där stod han. Pott-säkert. Jag hann binda Kalla, få av mig ryggsäcken och gå fram till position. Ante är så lugn, reser så mjukt. Jag lyckades pricka premiärens första ripa!

Jag och Kalla har fått lära oss massor. Jag tillhör ju den kategorin som tror och vill se ett stånd innan man laddar bössan och går upp för att ge resning. Pyttsan säger jag bara. I dessa dåliga vittringstider får man bara läsa hunden och vara beredd. Nyp och pet. Är man inte beredd har man med lite otur både en eftergång och inte ens hunnit smälla igen bössan. Tur man hade med sig mer rutinerat folk än mig...

På lördagen var en av oss jätteförkyld och Kalla hade ett framben som såg ut som en fjällbjörk. Gissningsvis hade hon blivit getingstungen i bogen. Sedan hade nog svullnaden/vätskan runnit ner i benet. När hon fick röra på sig gick svullnaden ner, men det känndes dumt att chansa. Vi bestämde oss för att åka hem.

Båtmotoreländet vägrade starta. Vi fick ro, vilket uppskattningsvis tog oss 45 minuter. Skepparn fick dessutom ro tillbaka och hämta resten av packningen. Det tog 1 timme och 14 minuter.

^{Fällning för Pimen´s Anton. Helt lugn i skott och flog. En cooling}.

Så har vi avverkat ett träningspass i Ammarnäs. Vi gick ut i dimma och regn men fick ett perfekt väder allteftersom dagen gick. Det var viltfinnar-Alii som hittade första fågeln. I koppel. Hela gruppen fick då backa tillbaka för att komma i rätt vind. Sedan hade vi fåglar lite här och var i det höga riset. Tyvärr var fåglerna lite för svåra för hundarna. Det blev mest bara stötar. Dimma och regn brukar ha den effekten.

Nu är det premiär i morgon. Jag sticker nuuuuuu!

Sorry Sofia att jag legat på latsidan vad gäller bloggandet. Ska försöka skärpa till mig.

Jag har tyvärr inte inventerat i år. Lite beror det på vädret - det har ju varit så himla varmt! Men mest beror det på en inflammation i min fot. Det började som ett skavsår av min nya löpardojja och blev en dum inflammation som nu nästan är borta. Rallys tass blir bättre och hon kan följa med ut i skogen fast bara gå i koppel. Nån fem-minutersrunda har hon fått. Jag har uppfunnit en socka gjord av neopren så jag ska slippa linda varje gång vi ska ut. Neoprenet är elastist men inte så slitstarkt. Simtränat har hon förstås gjort också. Det är ju den bästa träningen för halta hundar.

I helgen blir det fjällträning för Kalla och Alii. Jag bara mååååste komma ihåg kameran! Göran går tävlingsledarutbildning i Vilhelmina.

I stället för bössa har i alla fall Göran kommit ihåg kameran. Här bjuder han på några klockrena (!!) fågelbilder à la trädskällarlivet.

Ursch vad dålig jag är på att blogga nu för tiden. Det har ju hänt en hel del sen sist.

• Kalla har blivit HD-röntgad och resultatet blev ett A!

• Kalla har äntligen börjat löpa för andra gången i sitt liv. Hon verkar ha lika lång cykel som finskspetsarna...

• Göran har opererat sin höft och mår efter omständigheterna bra.

• Rally har opererat sin tå igen. Hon har haltat och varit "tryck-öm" på amputationen, så nu bestämde jag mig för att försöka göra något åt det. Vi får se om det lyckas. Men en halt jakthund är inget bra alternativ ändå.

När Göran var på sjukstugan passade Aya på att lossa allt sitt hår. Hon har ju hållt på med det ett tag men nu...fick jag loss halva hunden och kunde stoppa den i en kasse och kasta bort. Rätt del blev kvar.

Aya njuter av mattes mjuka borstning...det är nästan så man somnar...

Halva Aya ska kastas bort. Har två kardor, men i detta fall är det den svarta som biter bäst.

Nu är vär lilla H-kull registrerad och finns ute på SKKs hunddata. Vad jag vet ska de kallas för samma som registreringsnamnet. Fröken Helmi ska till en återkommande valpköpare som tidigare köpt ur V-kullen!

Nu finns reportaget om Chili och Göran ute på nätet. Läs reportaget här»

Nu har jag legat på latsidan vad gäller bloggandet. Lite beror det på det fina vädret och att vi då varit ute så mycket vi kan. I lördags tog jag en skejttur på fjället. Var lite sent ute så det gick bra att ta sig ut...men sämre att ta sig tillbaka till bilen...

Att sjekta på skaren ger mig en massa energi, men i lördags var jag sur som ättika och genomblöt av svett.

I söndags var vi på VBFKs årsmöte. Där fick vi träna med min hundguru Mattias Westerlund. Kalla skötte sig exemplariskt. Gick fot som om hon aldrig gjort annat. Brydde sig inte så mycket om de andra hundarna och var helt lugn i gruppen. Vi fick en lite n på minnelse av Mattias om vad vi skulle träna på. Därför ska vi hem och tillverka låtsasripor. Sen ska Alii´s matte nog ringa Ingvar...

_{Ingen brist på uppmärksamhet på matte här inte...}

...att man nästan blir religiös!

Skejtföret är alltdeles fantastiskt. Miljön är inte elljusspåret...

Grattis alla Milton-fans! Nu har han slagit till! 1:a ÖKL med HP ger biljett till Segrarklass »

Nu är det gjort. Kungsledenrännet för 3:e året. Inför det här året hade de dragit ner starten längst ner i Centrumbacken. Obra, för en åkare som jag. "Ta det bara lugnt" sa alla. Jomenvisst! Vad är alternativet?! Pumpa uppför som en tok?

Spåren var jättefina ända till Syterstugan, sedan blev det sämre. Som tur var hade vi västa hejjarklacken i Ols-Tjulsbacken, så den gick som en dans! Tärnasjön tog vi i motvind och moddig snö. Hittade två karlar längs banan där den ena klagade över att låren tagit slut. Stackarn...(NOT)

Vid Tärnasjöstugan var den en annan karl som bröt för att han hade ont i fötterna. Stackarn...(NOT, NOT!!)

Vid Tjulträsket hade skoterleden dragits om, inne i skogen. För mycket vatten ute på sjön. Detta innebar en längre sträcka av huppiguppskoterspårskörning. Tjulträsket var vattnigt och sugande, men vi hade i alla fall vinden i ryggen. Sista biten var i vanlig ordning värst, den sträckan går i snigelfart känns det som. Men vi klarade det i år också även om föret var sämre.

Värst ont gjorde det i fötterna, faktiskt även för Vorstehvännen. Sedan kom nog min rygg som tvåa. Men musklerna har klarat sig fint, därför åkte midjeväskan på under söndagen och Kalla och Rally fick sig en tur på fjället i det fina vädret!

_{På väg uppför starten i Hemavan. Foto: Urban Viklund}

Vem som helst kan dra...här kommer Sörlidbäckens Ferra och lillmatte Amanda. Det ser ju ut att gå jättebra!

I helgen var vi på fjällträning med VBFK. Kalla, Alii och Swix fick följa med. Det snöade en hel del på lördagen men ut for vi! Söndagen var mycket mycket bättre! Solen sken och vinterfjällen var snöiga och fina. Ännu mer snö bara...men men. Kalla skötte sig jättebra och jag är supernöjd med helgen. Hon klarade apportprovet på söndagen, men vi ska träna greppet lite mer. Isiga, frusna ripor är inte så nice, tycker hon.

Alii är en viltfinnare av rang. Hon hade nog flest situationer av alla hundarna. På söndagen hade hon tre lyckade situationer och hennes matte är nog nöjd. Sista situationen var i konkurrens med Kalla. Jag hann tänka att "det här går åt h-vete" men båda hundarna stannade när fåglen flög!

Swix har lärt sig massor. Från att på lördagen mest undra varför vi pulsade runt i den där djupa snön, till att på söndagen ta fågeln i vind över en liten kulle. Han stannade också kvar på husses signal, och fick apportera på plats.

_{Swix har bestämt sig; här är det fågel! Observera det "icke-eftergångsvänliga" snödjupet.}

Som några av er kanske sett så har jag ofta kommenterat min frusna rumpa när jag är ute och åker skidor eller springer. Jag har tjatat länge om att det borde finnas en kort kjol, annars syr jag mig väl en egen. Vilket jag förstås aldrig gör. Man vill ju se vettig ut också.

För säkert ett halvår sedan hittade vorstehvännen en kjol i en tidning hon visade mig, så då visste jag att det fanns en i alla fall. Och nu helt plötsligt halkade jag in på en sajt där denom fanns. Jag skrev och beställde, men givetvis var dom slut. Men så fick jag ett mejl från SkHoop i alla fall, där de skriver att de noterat att en sportaffär i Jämtland hade kvar kjolen i affären. Jag fick telefonnummer och ringde och köpte en. Dessutom var den nu på rea!

Nu har jag hunnit testa den och den måste bara vara årets bästa köp! Inga problem att åka skidor eller springa i den. Rumpan är varm och runt midjan känns den inte alls. För tidigare har jag ju haft på mig minst 4 par byxor, som inte bara klämmer runt midjan utan även fyller ut med en massa tyg runt låren så man känner sig otymlig. Detta är ett minne blott. Sugen på kjolen?! Jag har telefonnumret!

Är inte vädret nästan perfekt, så säg? Nattkallt betyder sovmorgon, sol betyder värme och go fika. Nu blåste det lite väl mycket i helgen, så de få ripor som fanns satt nere i skogen. Och där var det ännu ganska djup snö. Men, men...Alii hittade lördagsripan, ställde den och skytten gick fram till en perfekt position. Trodde vi. Vinden och springande ripa spelade oss ett spratt och den flög i bakspårets riktning. Men där stod Aliis matte (hö, hö) så någon eftergång blev det inte men inte någon ripa i säcken heller.

Rally fick tom-springa mitt uppe på fjället i pinande vind. Kul?! Nä, det tyckte ingen.

Söndag

Nytt försök att fälla sist-ripan för säsongen. Vi åkte och åkte i medvind utan att något hände förutom att fikasäcken blev tom. När vi vände hittade Alii äntligen en snäll ripa. Den sprang så fint, fullt synlig för skytten. Aliis husse hann precis fram till Alli, som inte hann resa men satte sig i skottet. Nu fick hon äntligen varmapportera! Det är sannerligen inte en vardagshändelse.

Sedan var det Kallas tur. Hon hittade nästa ripa men då befann sig hennes matte tillfälligt på Pluto, så fick hon fixa saken själv. Det går inte undgå att se när hon börjar dra i vind. Hon är bestämd! Stegar fram och tar stånd. Väntar in oss. Smyger vidare. När jag reser behöver jag bara viska så går hon på. Spännande men tomt! Trodde jag. Men inte Kalla som går åt sidan på löpan jag inte såg. Husse däremot ser när fågeln lättar men får inget skottläge. Kalla stannar kvar trots uteblivet kommando från matte, som inte fattat nåt.

För er som inte visste det så har storleken betydelse!

Jag fick låna Foppa igår som draghjälp. Kalla skulle givetvis med och så kom Ante och Alii också för att vara med en sväng. Jag hade ju inte ens en aning om Foppa skulle vilja lämna matte för att dra iväg med Kalla och mig. Men han funderade inte så mycket på det utan galopperade rätt målmedvetet iväg. Kalla höll ju givetvis samma fart, men det var nog Foppa som gjorde grovjobbet. Jag blev inte ens svettig! Så visst är det skillnad på 25 kg och 18 kg pointer även om viljan är densamma.

Alii gjorde också en bra grej. Jag stannade och väntade in efterföljarna och när Ante hann ikapp oss stod vi stilla mitt på spåret med en liten halvmetersglipa mellan oss. När Alii kom, passerade hon med husse genom glipan utan att stanna! Duktig tjej.