Idag var vi till Östersund för ett studiebesök på deras skid- och skidskyttearena. "Tag med skidorna" stod det i inbjudan. Självklart, tänkte jag, men var den enda i sällskapet som packat denna värdefulla packning. Vi var en timme tidiga och jag uppmanades ut att åka på direkten. Konstsnön blixtrade under skidorna...men ändå blev jag ikappåkt av dessa grabbar (konstigt?);
Det visade sig vara stjärnspäckat på 1-kilometersspåret i Östersund...döm av min förvåning så stannade de glada grabbarna till för en plåtning. Dom två i bakgrunden var nog den ena Robin Bryntesson (tror jag) men är stensäker på att jag blev passerad av Lina Andersson ute på spåret. Jag tog rygg...en liten kortis. Tittade efter frk Kalla, men såg henne inte. Anders och Mattias snurrade på runt spåret en bra stund efter att jag klivit av. Fler stärnor var också där men dom är ju svåra att känna igen utan nummerlapp. Löjligt roligt var det i alla fall! Pointerfebern sprider sig i Storuman och Kalla kommer snart få sig en skidåkarkompis (och jaktkompis). Hon anländer till helgen till sin nya familj. Inte hem till oss - men hem till en närstående hundtokig familj. Så nu blir det skidåkning för hela slanten med våra svenska skidskärnor Kalla och Billan! Kazzi är ju bästis med min Rally, så jag gissar att det här blir hennes alldeles egna lilla svart-vita Rally.
I morgon ska jag packa skidutrustningen och åka till Östersund. Vi är inbjudna att komma och åka på deras konstsnö-bana!
Söt som socker - Pimen´s Billan! I vårt fikarum brukar vi lösa diverse världsproblem. Idag diskuterade vi väderprognoser. Elljusspåret här i Storuman är pistat och åkbart för den som har ett par gamla lagg (nyare skidor bör inte användas). Vi måste ha mer snö! Alla fikakompisar var överens om att yr.no tappat stinget och kan inte leverera rätt väderprognos. Enligt yr.no ska det inte snöa på väldigt länge. Så nu fick jag tips om en ny vädersajt: www.klart.se. Där lovar dom att det ska snöa på söndag!
I brist på gamla lagg tog jag en löprunda igår. Alii´s matte sa "Gör det inte, man spänner sig då det är halkigt och får ont överallt" Äh! Vaddå?! Men - är huvve dumt får kroppen lida. Benhinnorna krampade som aldrig förr och det fick fasligt långsamt. Men Kalla och Rally fick i alla fall en promenad.
Flisa hälsade på igår och sov över en natt. Snacka om söt liten finskspetstik! På tisdag kommer Foppa! Helgen har bevisat att vi nu hamat i nåt sorts vacuum vad gäller jakten. I lördags var det morgonkallt och vi gissade att orrarna skulle sitta uppe i träden. Obra för stående men bra för rutinerade trädskällare. Jag och Aliis husse drog till fjälls, Göran till skogs. Det visade sig att skogsfågeln nu inte sitter, d v s flyger iväg när hunden börjar skälla. På fjället var snön alldeles för skarp, så tassarna tog en hel del stryk. Ont, ont. När vi vände hemåt i bra motvind, ställde Alii en singelripa. Jag som skytt vågade jag inte gå på för hårt, för jag insåg att snön "skrepade" för högt. Fågeln lättar ändå lite för tidigt och åt fel håll, men Alii är helt lugn i flog och husse hel-nöjd ändå. Sedan är det Kallas tur och hon hittar nästa singelripa. Hon får inte riktigt till ett stramt stånd, utan markerar mer. Viftar på svansen och vädrar - då lättar fågeln! Kalla står lugnt kvar och jag kan säga att hon väljer det helt själv. Jag stod så pass lägligt till att hade hon tagit ett skutt i flogriktning hade jag lätt stoppat men nu behövde jag inte det. Jag kunde beröma i lugn och ro. Sedan gjorde vi som det står i skolboken - vi kopplar när vi är på topp och åker hem.
Idag snöar det ganska mycket och vi får se om det kan bli nån jakt till helgen, annars får vi vänta tills det går åka skidor. I väntan på det så läste jag i Bladet att Inki Sjösten kommer till Barsele den 30/10. Hon ska föreläsa på fredagkväll och sen hålla kurs för den som vill under lördag-söndag.
Göran och Chili fotograferas av en jakttidningsfotograf Döm av min förvåning när jag tittar på dagens vk.se och får se "min" viadukt på startsidan sammankopplad med idoldeltagaren Erika Selin! Den där har jag målat en gång i tiden! Mitt lilla konstverk som ligger längs Konstvägen, fastän den räknas inte in bland de konstverken...
Hur som helst så kommer jag faktiskt passera där själv vecka 44 för då är jag bjuden till Östersund. Det har inget med hundar att göra men däremot med skidåkning! Och vi ska fika på Görans konditori både på ditvägen och hemvägen!
Ser ni fågeln? Enkelt, tycker Göran! Om ni är som jag (och Jonas), klicka på bilden för att få hjälp. Skulle ni träffa nu när ni sett var den sitter?
I helgen som var, pulsade vi runt i snön. Vorsteh-vännen envisades med att vilja "gå ner mot myrarna" men ju längre ner vi kom desto djupare blev det att pulsa. Inte heller var det då fryst, så förrädiska stenar och vattenhål dolde sig under snön. Efter en hel del övertalning lyckades jag vända oss upp mot den hårdare fjällkanten. Där lyckades vi med det här;
Det här började hon med efter rapphönsträningen! Att lyfta en tass alltså... ...jo, så här lite i skymundan av Göran och Chili´s prestation så har faktiskt jag också något att berätta. I lördags var det Garnisonens dag på I19 i Boden ››. Självklart skulle jag dit som den goda mor man är. Och varför inte göra två flugor på smällen när man ändå är igång? Sagt och gjort, jag bokade in en övernattning hemma hos Foppa med familj. De hade sex rapphöns kvar som de gärna offrade på Kalla. Jag anlände lite sent på fredagkväll så vi fick träna i skymningsljus. Det placerades först ut två rapphöns i en tallhed. Min önskan var att få Kalla att sekundera och sedan få se en lugn situation framför sig. Detta lyckades hur bra som helst! Foppa ställde rapphönsen och Kalla sekunderade! Foppa helt lugn i flog och skott - Kalla likaså! Sedan fick Kalla äran att apportera den fällda rapphönan och det gick som en dans! Sedan var det Kallas tur...jag hade ingen lina på henne eftersom jag hellre tar en eftergång än en lina som fastanar i fel ögonblick. Men även detta moment gick bra! Kalla tar stånd, reser villigt och rapphönan flyger rakt upp i luften - så Kalla SÄTTER SIG SPONTANT! Dé ni!
Jag och Jocke på Garnisonens dag!
På lördagen åkte jag till Boden och fick hälsa på Jocke och se var han håller med på om dagarna. Kul! På eftermiddagen ringer familjen Foppa och säger att de är hemma från älgjakten och därför har tid med Kalla igen. Jag åker dit som ett skott och nu är det dagsljus. Foppas matte förser sig med filmkamera och husse med bössan. De två sista rapphönsen ska nu "offras" på Kalla. Kalla har nu lite koll på vad som ska göras och vi hinner inte mer än vända upp i vind, så är hon 100 meter framför oss i stånd! Hon reser villigt igen och får fågeln på vingar, tyvärr inget skottläge den gången. Men vi har tur och ser var den ena rapphönan landar. Kalla söker snabbt ifatt den igen - och nu önskar jag att ni skulle få se hennes stånd! Himmel och pannkaka - vilket pointerstånd! När hon reser sputar mossan runt tassarna, fågeln flyger rakt upp och Kalla likaså. När Kalla landar, så kastar jag mig ner på knä framför henne, mest för att Foppas husse ska kunna skjuta. Att jag sedan står på knä öga mot öga med hunden, ja det kändes mer lyckat än väntat. Fågeln skjuts och Kalla får apportera den två gånger, självklart är det lättare andra gången.
Foppas matte fick med det mesta på filmen och jag hoppas snart få den i min hand! En mycket lyckad helg på fler sätt än Skallkungenvinst. Tack Foppa med familj för att Kalla fick sista chansen på rappisarna!
Rapphönsträning från i somras. Här har jag lina (även om den inte behövdes) för på ett fält riskerar den inte fastna på samma sätt som i skogen. I helgen blev våran Chili SM-mästare, bäst, duktigast, gulligast, snabbast, skälligast....och bara BÄST av alla Sveriges alla trädskällare. Hon VANN Skallkungen 2009!
Helt otroooooligt! Jag vet inte vad jag ska skriva för det finns ju lixom inte ord. Våran Chili är bara 3,5 år, dubbelchampion och Göran skulle ju bara gå ett prov för att försöka kvala in till Skallkungen. Det gjorde dom, att sedan vinna innebär att hon är direktkvalificerad till nästa års Skallkung (som går i Porjus) samt Nordiska Mästerskapen, som kommer gå i Norge. Om man säger så här...hon är inte till salu!
Det vet vi ju alla att jakthistorier kan innehålla både det ena och det andra av osannolika händelser. Nu har jag hur som helst hört det värsta av allt;
En bekant berättar att han nyss gått jaktprov med unghunden. Älgjägare får använda pejl under jaktprov och i detta fallet var det en pejl där man kan ringa upp hunden med mobilen. Hunden ställer älg och man går in och stöter. Ekipaget drar vidare några hundra meter innan det blir ståndskall igen. Under tiden tar pengarna i pejl-mobilen slut. Det blir nån stöt igen och 1:a priset närmar sig. Hunden tystnar....de får ringa från en annan mobil och be en annan bekant att åka och fylla på refillkortet. När de väl får igång mobilen igen är hunden tyst, men de kan se att han är på samma ställe som där han skällde sist. Är hunden död? Har han tappat pejlen?
När de går dit så visar det sig att hunden skällt ihjäl älgen. Bokstavligt talat. För älgen har på något mystiskt sätt trillat ihop och dött. 1:a priset seglar all världens väg - istället får de tillbringa kvällen med att ta reda på en älg som självdött (eller nåt) och som de än inte vet vem som äger. Så kan det gå...
En annan som lyckats bättre är Swix - han har klarat apportprovet! Tur det är någon det är ordning på.
|
|
