Snö finns det i Storuman. Men det regnar så man blir deprimerad. Därför måste vi tänka på roligare saker - som påsk till exempel! Hittade en bild på jag och veterinärkompisen från i påskas - se så kul vi hade! Därför är denna påsken också given att tillbringas i Risbäck, med hundar, skidor och varandra. En annan kul sak är att jag och vet.kompisen haft likadana skidbyxor sen...15 år tillbaka?! Varför ändra på ett vinnande kocept?
Det låter som om hela tjocka familjen vill följa med till Risbäck i år. Lillasyster kommer inte gissar jag, för jag ska bli moster då!
En lustig länk kommer här; Kyrkoavgiftningen. Till den som vill räkna ut hur mycket vi betalar i kyrkoskatt och hur man gör för att slippa det. Själv skulle jag spara drygt 70 000:- fram till pensionen om jag går ur Sv Kyrkan nu...
Foto: Miranda Frings. Ila, Hawa och Kalla, säkert finns Wiggo bakom kameran också. ...finskspets?! Inte för att skryta (*host, host*) men hon bor då hos oss.
Helgen börjar bra. Det har snöat i natt och förhoppningsvis kommer det mer. Ikväll har vi middagsfest här på företagscentrum. Det ska bli gott och kul! I morgon är det fullt upp men på söndag hafsade Göran ur sig att vi kanske ska upp på fjället. Får se om han ångar sig. Han verkar redan träna Chili inför nästa höst...
Fin bild på Chili tagen av Roger C Åström I lördags snöade det fint. Jag packade skidorna, både tur- och de klassiska, för en färd till fjälls. Jag passerade säkert 10 åkare på väg upp på Blaikfjället. Massor med renspår gjorde att det bara blev en snabb luftning av hundarna. Sedan avverkade jag årets första klassiska mil, på nydragna spår längs vägen!
Igår var jag på vallakurs. Årets nyhet för min del är vallaväck fast för glidytorna!
Sedan måste jag skryta på Facebook igen! Jag har alltså nyss fått kontakt med tre tjejer från förr! Bl a Camilla som är en jäkel på telemarksskidor. Dessvärre bor hon nu i Chamonix och är då förmodligen ännu bättre på skidåkning...Och sen hittade min kusin Tove åt mig! Kul!
I måndags drog jag iväg upp till Hemavan. Där har de mindre snö än här i Storuman - vilket är ganska vanligt. Skidspåret här är ganska bra men guppigt. Igår mötte jag SIK-skidors ordförande i full färd med att lasta skotern för att åka upp på mitt älskade Blaikfjäll och dra upp ett klassiskt spår där. 6 kilometer skulle det bli. Då kan jag passa på att göra två flugor på smällen i helgen. Först jaga, sedan åka skidor när jag lix är där. Kalla och Rally tycker det låter som en bra idé!
Foppa har haft det bra. Fick sms från en lyckat situation! Det är något speciellt med vinterjakten - me like! Spikmattan är årets julklapp, men jag ska önska mig ett par nya turskidor istället. Jag nöter ju på en hel del och dom jag har - ja, dom har några år på nacken, vilket syns på belagen. En kompis tänker dra igång en telemarksträning - där vill jag va med!
I lördags var vi på VBFK´s utställning i Umeå. Alii skulle ställas ut i jaktklass. Kalla fick vara hemma - hon saknar fortfarande en hel del hull sedan höstens jakt. Alii skötte sig jättebra i ringen. Svansen viftade, domaren var en trevlig prick i hennes ögon och i det stora hela tycktes hon befinna sig på ett nice place. Alii fick lätt sitt 1:a pris, men kom däremot 2:a i konkurrensen. Även om Alii tyckte om domaren så tyckte jag han var en snåljåp som höll inne hennes CK. Det var bara 1:an som fick det.
Utställningen var bra arrangerat, domaren hård men rättvis och avverkade sina 15 hundar i timmen som utlovat. Enda nackdelen var ljudnivån som uppstår inomhus. Inga hundar skäller eller piper, så man kan inte skylla på dom. Barnskrik borde man vara van vid, men när ens egna barn vuxit upp (tack och lov) så glömmer man bort att vara tolerant till småttingar. Jag och Allis matte fick fly ner till andra sidan på rummet för att få vara med om det vi kommit dit för.
Alii var ändå nöjd med sin prestation, så vi bestämde oss för att fira med lite shopping!
Igår var jag ute på en löprunda. Det var varken halt eller kallt men ändå frös jag om rumpan. Samma problem har jag när jag åker skidor. Helst skulle jag vilja ha en kort kjol utanpå byxorna, för att slippa frysa om rumpan. Så nu har jag besämt mig! Jag fick ett toppenerbjudande av Addnature om att köpa ett par merinoull-byxor till bra pris. Så jag slog till. Jag kommer testa och bedöma dom så snart dom kommit!
...på mig! Jag glömde gratulera Shane på hans födelsedag igår. Nu är dom på väg till Wales och kommer hem på måndag. Jag har nu grattat honom på Facebook!
En norrländsk brutta med en korsning mellan maurier och irländare...Vad kan den rasen kallas? Fick ett viktigt mejl från en väninna. Tur man är klar med att ha valt ras!
En rekommendation från Svenska Brukskarlsklubben!
Brukskarlar
Ursprung
Den tame mannen har funnits som sällskap och bruksman till kvinnor så långt tillbaka i tiden som vi kan minnas. Användningsområdena har givetvis växlat, allt från jakt och jordbruk till dagens rena sällskaps- och avelskarlar.
När du bestämt dig för att skaffa karl vill vi ge dig lite tips och råd för att förenkla din vardag med mannen.
Det första du behöver tänka på är om du verkligen har tid med en karl. En karl är ingenting man lättvindligt kan lämna bort till vänner och bekanta. Ännu finns inga godkända pensionat i Sverige.
Lyckligtvis är karlar idag accepterade i de flesta offentliga miljöer. Det är dock ej tillrådigt att ta med karlar överallt. Exempelvis boutiquer brukar framkalla nervositet och i vissa fall aggressioner. Det är inte ovanligt att man ser oroliga och gnällande karlar väntandes vid kassan.
Även om du anser dig ha tid över till både en och två och kanske tre karlar vill vi inte rekommendera mer än en. Ofta visar de oro och till och med svartsjuka om ''''''''matte'''''''' bryr sig för mycket om andra karlar!
Kostnader
Det är givetvis något som man bör tänka på innan man skaffar karl. Att ha karl är inte billigt. En karl äter mycket och behöver kläder, bil, mm. En duktig arbetskarl kan ofta själv tjäna ihop till sitt uppehälle. Har man en skicklig jägarkarl kan han bidra till hushållet med bland annat älgkött. På höstarna kan man till och med se hur karlar beger sig ut i flock för att jaga älg. Se till så att just din karl har tillstånd, d v s licens, för detta annars bör man inte låta dem löpa omkring hur som helst i skog och mark.
Om din karl saknar det rätta intresset för jakt kan du kanske istället träna honom till att bli en skicklig bär- och svampplockare.
Allmän skötsel
För att din karl ska få leva ett långt, friskt och lyckligt liv behöver han god mat, frisk luft, daglig motion och någon eller några aktiviteter som inspirerar honom. Tänk även på att hålla din karl vacker. Östgötarasen är vanligen renlig av sig och sköter det mesta själv till exempel ansning av skägg och naglar. Avancerad tandvård och trimning av huvudhår bör man överlåta till en fackman.
OBS! All kupering är strängt förbjudet i Sverige, sådant kan till och med medföra rättsliga följder i vissa fall!
Raser
Det finns ett stort antal olika karlraser. Vid resor till sydligare länder slås man av hur många lösdrivande karlar som finns på gator och stränder. Och visst är det lätt att glömma allt förnuft när man ser in i ett par bedjande, sammetsbruna ögon... men tänk på att dessa karlar oftast helt saknar uppfostran och dessutom kan vara smittbärare av allehanda sjukdomar då vaccinationer är ovanliga i dessa länder. Dessutom är det ofta problem med att få införseltillstånd till Sverige för sådana karlar. Vi vill därför rekommendera att du väljer en av våra erkända svenska raser.
Vi väljer att här presentera Skånerasen.
Vad som kännetecknar Skånerasen är främst ett lugnt psyke, relativt lättuppfostrade men de behåller ändå sin lekfullhet högt upp i åldrarna. Alla färger och kroppsbyggnader är godkända.
En könsmogen karl tycker om att visa upp sig med sina artfränder på dansställen. Det är där som parningslekarna inleds. I jakten på en ägarinna kan till och med vilda slagsmål utbryta. Vi avråder dock från att välja någon av de riktiga ''''''''stridstupparna'''''''', de kan bli svåra att få någon riktig pli på. De kan i vissa fall morra och anfalla sin ägarinna! Då måste man omedelbart säga ifrån och visa vem som bestämmer. OBS! Det ger honom en trygghet att veta sin plats.
Även den lugnaste karl kan ibland brusa upp och försöka ta kommandot. Det gäller då att vänligt men bestämt tillrättavisa honom. Om det inte räcker så måste list tillämpas.
Du bör i ett tidigt stadium bestämma om du vill ha en inne- eller en utekarl. Väljer du en innekarl så bör du tänka på att motion är otroligt viktigt. En innekarl kan annars bli passiv och hemfalla åt öldrickande framför tipsextra. Det är inte svårt att lära en karl enklare små sysslor såsom att gå och handla eller att dra en barnvagn runt kvarteret.
Glöm inte heller att ge rikligt med beröm. Karlar sporras då och utför villigt sina små tjänster. Godbitar användes med fördel för att belöna önskvärt beteende.
Uppfostran
Även om du vet att din karl är lydig och snäll och inte skulle göra en fluga förnär så bör du inte låta honom i glädje hoppa emot främmande människor. Någon som ej är van vid karlar kan till och med bli rädd.
En annan viktig uppfostringspunkt är att lära honom att tiga på kommando samt att hålla sig intill dig så att han inte ställer till förtret för andra. Mycket vanligt är en tendens att springa efter andra karlars bilar och ett sådant beteende är oacceptabelt och bör kvävas i sin linda!
Avel
Även om du idag inte är intresserad av avel så är inte snöpning något vi vill rekommendera. Det kan komma en dag när du ångrar dig och då blir du tyvärr tvungen att byta ut din gamla trotjänare mot en ny. Om du tänkt använda din karl i avelssyfte bör du först kolla stamtavlor men även tänka på att påssjuka kan försämra avelsmöjligheterna. Ett byte kan komma i åtanke.
För övrigt brukar karlarna visa sig villiga till avel något som bekräftas från BB-håll. Om du inte vill lämna din karl hemma vid förlossningen så går det bra att ta med honom till BB. Personalen där har utbildning och är vana att handskas med nervösa karlar. En positiv reaktion är att många karlar uppvisar en högre mognadsgrad efter den första avkomman även om motsatt reaktion i sällsynta fall kan förekomma. Vidare avel bör inte bedrivas på karlar som inte visar intresse för sin avkomma, inte vill kännas vid sin avkomma eller till och med är aggressiv mot avkomman. Sådana karlar är inte ens lämpliga som sällskapskarlar och du bör snarast göra dig av med honom hur söta de än må vara.
Eventuella framtida ägarinnor till en sådan karl bör varnas för att han har sådana defekter innan de tar hem honom.
Kost
En karl kan äta i stort sett vad som helst även om de tycks föredra den kost de är uppfödda på (det s k ''''''''mammas-köttbullar-syndromet''''''''). Rådgör därför gärna med uppfödarna om vad karlens kost varit baserad på under uppväxten. Låt inte mannen rumstera fritt i kylskåp och skafferi och fall inte för bedjande blickar vid kaffebordet. Det är direkt olämpligt att låta honom tigga vid bordet.
Vissa karlar visar ibland tendenser att vilja hjälpa till att tillreda sina egna måltider. Detta bör uppmuntras!
Maltdrycker uppskattas ofta av karlar men låt det inte bli till någon vana. Ett par burkar per månad under sträng uppsikt är dock inget att oroa sig för.
Sjukdomar
Karlar kan ofta uppvisa diverse små sjukdomssymtom. Ta dock dessa med en nypa salt. En kvinna kan vanligtvis fortsätta att utföra sina dagliga sysslor trots sjukdom men detta tycks vara svårare för en man. Han sjukskriver sig gärna i rent förebyggande syfte. Detta inträffar oftast vid helg- och skiftarbete.
Många karlar har tendenser till färgblindhet. Du bör därför hjälpa honom med påklädningen. Karlar med orange tröja och rosa byxor har faktiskt påträffats.
Sammanfattning
Vi hoppas att du får mycket glädje av din nya karl under många år. Som komplettering till våra små tips kan du gärna läsa andra, mer utförliga fackböcker i ämnet karlavård. Vi kan rekommendera ''''''''Allt en kvinna bör veta om män''''''''. Du kan givetvis också vända dig till närmaste klinik.
Svenska Brukskarlsklubben I fredags var vi på föreläsning med Inki Sjösten, hundpedagog och författare till ett flertal böcker, i första hand om brukshundar. Men vi har ju lärt oss att alla som håller på med hund alltid har nånting nytt att lära oss. Inki började med att låta oss alla få ställa frågor som vi sedan skulle få besvarade. Det handlade om allt från hundmöten, skälla i bilen och så vår fråga (vi försökte "översätta" den till brukssnack); hur man lär in kommando så hunden bara måste lyda, dv s stanna eller gå framåt (avance). Sedan fick vi se film om diverse övningar, hon stannade filmen ibland och berättade hur man med leverpastej och belöningar fick hunden att lära sig ord och utföra övningarna. Tre timmar senare skulle vi få svar på våra frågor som vi ställt i början. Döm av min förvåning när hon då verkade tycka att vi fått svar på alla våra frågor under filmtajmen. !!??. Men om hunden inte är inom 50 meters håll? Bakom en kulle och måste ta egna beslut?! Och när vi förklarade vad vi menade svarade hon ; det där får ni fråga en jägare om. Herregud! Jag översatte till att om en hund förföljer en bil då? Svar; då kan du aldrig släppa den lös. Snark. Om en hund "låser sig" i ståndet då och inte vill resa översatte Alii´s matte till bordercollie som kan frysa vid vallningen och inte komma sig loss. Svar; då måste man hinna lägga in kommandot innan hunden låser sig. Ja, som ni förstår, det hjälpte inte oss.
Sedan påstod hon (ordagrant) att vi var dumma i huvudet om vi berömde och sa "bra" till våra hundar när hunden håller apporten. För då berömmer vi ägandet. (Oooops!)
Summan av kardemumman var i alla fall att det blev för lite värdefull information under så lång tid. Samt att vi nu vet vad vi inte vill ha för typ av föreläsare. Och Hundskolan Vision framställs ännu mer proffesionell. Mattias skulle aldrig ha snirklat sig ur krångliga frågor på detta sätt. Oavsett ras.
För visst vill vi mata hunden med leverpastej om den varit borta och e. förföljt fågel? För Inkis´schäfer hade slutat jaga rådjur när den fick leverpastej när den kom tillbaka. Men vi kom på att dom slutat sälja leverpastej på tub och det blir ju så himla kladdigt att ta med annan sort på fjället.
Vad var då det värdefulla hon förmedlade? Jo, det var vad hon kallade "ängeln". Att man aldrig nånsin får bli arg på sin hund och tappa dess förtroende. Man kan visa att man ogillar dess betende men att man älskar sin hund ändå, på samma gång. Tänk "ängel" om hunden när du börjar bli arg, då är det lättare att bara spela arg och egentligen inte vara det.
Bild från i somras. Kalla kommer strax att apportera en vaktel till mig. Levandes, utan att bita ihjäl den. Det är inte jag som rånat, inte heller är det jag som är "skriet" men det är faktiskt jag som gjort logon till Corona. Och det är mycket länge sen...
|
|
