Igår var det en känslomässigt jobbig dag. Vi tog farväl av en vän. En vän som uppfyller alla superlativ. Jag har lärt mig tidigare att man som förälder aldrig ska behöva överleva sina barn. Igår lärde jag mig att hundar heller inte ska behöva överleva sin husse eller matte heller. Spiro var med - söta goa Spiro, glad ändå på hundars vis. Ovetande om att livet är orättvist. Han är min hjälte.
Av begravningar får man vätskebrist och ont i huvudet. Det blev jag varse om idag. Efter att ha skurat valplåda och övriga huset begav jag mig till fjälls med Kalla och Rally. En kort sväng var det menat men Rally "försvann" och jag fick leta som en tok innan jag hittade henne. Kalla hann med två fågelarbeten och Rally är nu halt. Sedan begav jag mig ut med vorstehvännen på en skejtrunda. Oj, så törstig jag var. Först ränna som en tok på fjället, sedan två mil på spåret. Tungan som sandpapper och nu har jag ont i huvudet igen.
Måste bara skryta! Nu har jag haft tur igen! Fick tag på en Lundhagsjacka för en billig penning. En jacka med "featherlight". Har Haglöfs motsvarighet sedan tidigare och det är bland det bästa jag köpt. Nu är den väl använd och jag behöver verkligen ett alternativ, då jag använder Haglöfsjackan till allt! Lite ofräscht att komma till jobbet med en jacka som luktar svett och eldrök - men nu har jag en till! ...och den är sprillans ny!
På lördagen åkte vi ut med skoter tillsammans med Svantte, Roffe, Kalla, Lure, Nimo (tror han hette så). Roffe hade så klart fågel och skötte sig fint, trots en stöt. Roffe fick dessutom avsluta dagen med ett fint fågelarbete. Kalla sökte som en torped och när snön började klabba under skidorna kände jag mig lite orolig. Hur skulle jag hinna om hon hittade fågel? Precis då hittade hon fågel. Hon drog fint nerifrån och fattade ett högt stånd. Jag tog det lugnt, lät henne stå en stund, sa sedan försiktigt "varsågod" (jag vet ju att hon är het). Hon rusade framåt och tog ett stilfullt stånd, nu lågt. Jag såg då fågeln och gjorde en avance, som var precis och snabb. Fågel flög och Kalla dunsade ner i backen på min signal. Kanon! Hennes första fågelarbete! Jag är mycket glad att just Roffe och Svantte fick vara med.
Det, tillsammans med soligt väder (=trygga ripor), fick mig att ta ett beslut om att starta henne på jaktprov på söndagen. Jag hade aldrig parsläppt tidigare men trodde inte det skulle vara något probelm. Hon är ju så fokuserad! Men shit vad jag bedrog mig. Hon tyckte partnern var jätterolig och ville leka! Fick isär dem efter en del jobb och hon kom ut i ett eget sök. På slutet av dagen, efter diverse prisutdelningar och avslut, plockade domaren fram tre hundar som ännu hade chans på pris. Kalla var en av dessa. Nu hände allt! Alla tre unghundarna kom för fågel och fick pris! Kalla tog sitt stånd tillsammans med partner på samma fågel. Kalla är ju som bekant lite het och ville vara före partnern, samt närmare ripan. Vi hann inte riktigt fram för att få resning innan fågeln lättade. Jag fick ta i en del för att få stopp på henne, men då hon väl fattade gjorde hon ett fem meter långt bromsspår. Summan av kardemumman resulterade i ett 3Ukl!
Pointnic''s E Desireé fick 1Ukl, Pointnic''s Exi fick 2Ukl, Sörlidbäckens Kalla fick 3Ukl. Mannen utan hund är favoritdomaren Stellan Johansson.
I torsdags och fredags tränade jag och Kalla med VBFK. Fågel fanns det i markerna men lite otrygg fågel. När vädret blev bättre blev också träningen och fågelarbetena bättre. Alii hade träning med en annan grupp och hon hade fått till ett mycket bra fågelarbete, så hennes matte var peppad inför lördagens start i Ukl. Alii hade en norsk domare, och som tur är vet alla att norrmän är bra på att åka skidor. Först hade Alii´s partner, Furukollens Molly, en situation nere i dalgången. Under tiden hann Alii ställa fågel längst uppe på kanten. Så klart. Aliis matte anmälde inte stånd utan skrek på domaren "REIDAR, VAR ÄÄÄÄÄR DU"? och "VARFÖR TOG DU SÅ LÅNG TID PÅ DIG"? när han svettig och trött fått springa uppför på skidorna för att hinna se Alli´s fågelarbete. Aliis matte förgyllde dagen och kvällen för våra norrmän som tyckte historien var fantastiskt kul och Alii fick sitt 2UKL i hennes mattesförsta start på jaktprov. Hon fick veta av alla att så här enkelt är det inte! Vi är i alla fall mycket nöjda med premien och tar gärna emot folkets jubel.
Så här kan en träningsdag se ut. Inte så tråkigt alls. Tyvärr har jag ingen bild på Alii från lördagen, så ni får nöja er med en bild från fredagens träning.
Nu åker jag och Kalla snart till Hemavan på fjällträning med VBFK. Fyra (förhoppningsvis) underbara dagar på fjället. Alli med matte ansluter i morgon, Roffe och Svantte kommer också att vara med. Det blir skoj!
Jag kommer ägna en och annan tanke åt en vän som borde, skulle, vara med men som nu är på en annan plats. Kanske kan hon pussa och krama Yoshi åt mig istället?
Vorstehvännen hon är på Vindelälvsdraget dessa dagar, men sen ska vi skärpa till oss vad gäller både träning av hundar och oss själva!
_
Yoshi står för fågel och Rally sekunderar. Bilden är gissningsvis från 2005.
I söndags var grabbarna i familjen med på Tv4 Sporten ››
Den som har hökögat med sig kan till och med skymta Göran när han bryter mot Jocke. Jocke är Heidi´s främsta sparringpartner på bordet. Ibland vinner hon, ibland han.
I morse tog Göran en bild av valparna med sin mobilkamera. Än så länge gör de inte så stort väsen av sig utan ligger mest och gottar sig i valplådan. Några har börjat öppna ögonen. Än råder frid i huset...
I helgen var riporna var smartare än vi och var inte ute alls. På söndagen blåste det rejält men några timmar ute på fjället pallade vi ändå. Det positiva är att Rally hängt med. Hon har fått en muskel på baklåret!
Min lillasyster är i Afrika. Jag har fått ett par sms av henne, där hon berättar att hon befinner sig i vid en forskningsstation 4 timmar från Nairobi vid ett ställe som heter Lake Magadi. Hon har hyenor runt tältet om nätterna.
Själva ska vi till fjälls i helgen. Planerna är att Kalla ska bli stående fågelhund nu. Jag ska berätta det för henne ikväll, så hon inte försöker hitta på något annat i morgon.
Valparna hemma i lådan växer så det knakar. Chili börjar slappna av mer och tillåter nästan de andra hundarna att ta en liten titt.
Görans bild från i morse.
Min bild från samma dag de föddes. Mycke bättre än Görans bild, eller hur?
Valparna har svarta stickelhår i svansen när de är små. Detta försvinner senare. I det stora hela skiftar valparna i färg och det brukar mest/oftast bara vara Göran som kan se skillnad på dem.
I helgen kämpade vi oss upp på fjället. Djup pudersnö hela vägen upp. Men väl uppe var det förvisso tungt för hundarna men på något sätt gick det ta sig fram ändå. Kalla hade i början av dagen ett litet sök och hade ingen koll på det hon gjorde. Så fick Göran syn på spår i en sydsluttning och jag väntade tills Kalla styrde sin kosa dit. Hon fick tag i vinden, kastade till - tog INGET stånd utan tryckte gasen i botten och upp flög en singelripa. Med turen på min sida så flög fågeln uppöver och eftergången uteblev. Sedan blev det en annan taktik i sökupplägget. Kalla gick brett och vitt utan att mattas i det tunga föret. Så bara på ett par timmar hade Kalla gått från 0-100.
Alii hade också en bra dag med två fågelarbeten och ingen eftergång. Lite dumma ripor som inte tryckte så bra utan lättade 20-30 meter framför Alii. Men hon skötte sig fin-fint!
Söndag var Swix och Roffe med på fjället. Tungt att springa för stackarna. Kalla är ju flera kilo lättare och kunde mata på alldeles för bra i djupsnön. Några singelripor även nu som inte ville trycka fast. Men jag tror alla hundarna, med ägare, lärde sig något.
