I helgen var vi på fjällträning med VBFK. Kalla, Alii och Swix fick följa med. Det snöade en hel del på lördagen men ut for vi! Söndagen var mycket mycket bättre! Solen sken och vinterfjällen var snöiga och fina. Ännu mer snö bara...men men. Kalla skötte sig jättebra och jag är supernöjd med helgen. Hon klarade apportprovet på söndagen, men vi ska träna greppet lite mer. Isiga, frusna ripor är inte så nice, tycker hon.
Alii är en viltfinnare av rang. Hon hade nog flest situationer av alla hundarna. På söndagen hade hon tre lyckade situationer och hennes matte är nog nöjd. Sista situationen var i konkurrens med Kalla. Jag hann tänka att "det här går åt h-vete" men båda hundarna stannade när fåglen flög!
Swix har lärt sig massor. Från att på lördagen mest undra varför vi pulsade runt i den där djupa snön, till att på söndagen ta fågeln i vind över en liten kulle. Han stannade också kvar på husses signal, och fick apportera på plats.
Swix har bestämt sig; här är det fågel! Observera det "icke-eftergångsvänliga" snödjupet.
Som några av er kanske sett så har jag ofta kommenterat min frusna rumpa när jag är ute och åker skidor eller springer. Jag har tjatat länge om att det borde finnas en kort kjol, annars syr jag mig väl en egen. Vilket jag förstås aldrig gör. Man vill ju se vettig ut också.
För säkert ett halvår sedan hittade vorstehvännen en kjol i en tidning hon visade mig, så då visste jag att det fanns en i alla fall. Och nu helt plötsligt halkade jag in på en sajt där denom fanns. Jag skrev och beställde, men givetvis var dom slut. Men så fick jag ett mejl från SkHoop i alla fall, där de skriver att de noterat att en sportaffär i Jämtland hade kvar kjolen i affären. Jag fick telefonnummer och ringde och köpte en. Dessutom var den nu på rea!
Nu har jag hunnit testa den och den måste bara vara årets bästa köp! Inga problem att åka skidor eller springa i den. Rumpan är varm och runt midjan känns den inte alls. För tidigare har jag ju haft på mig minst 4 par byxor, som inte bara klämmer runt midjan utan även fyller ut med en massa tyg runt låren så man känner sig otymlig. Detta är ett minne blott. Sugen på kjolen?! Jag har telefonnumret!
Är inte vädret nästan perfekt, så säg? Nattkallt betyder sovmorgon, sol betyder värme och go fika. Nu blåste det lite väl mycket i helgen, så de få ripor som fanns satt nere i skogen. Och där var det ännu ganska djup snö. Men, men...Alii hittade lördagsripan, ställde den och skytten gick fram till en perfekt position. Trodde vi. Vinden och springande ripa spelade oss ett spratt och den flög i bakspårets riktning. Men där stod Aliis matte (hö, hö) så någon eftergång blev det inte men inte någon ripa i säcken heller.
Rally fick tom-springa mitt uppe på fjället i pinande vind. Kul?! Nä, det tyckte ingen.
Söndag
Nytt försök att fälla sist-ripan för säsongen. Vi åkte och åkte i medvind utan att något hände förutom att fikasäcken blev tom. När vi vände hittade Alii äntligen en snäll ripa. Den sprang så fint, fullt synlig för skytten. Aliis husse hann precis fram till Alli, som inte hann resa men satte sig i skottet. Nu fick hon äntligen varmapportera! Det är sannerligen inte en vardagshändelse.
Sedan var det Kallas tur. Hon hittade nästa ripa men då befann sig hennes matte tillfälligt på Pluto, så fick hon fixa saken själv. Det går inte undgå att se när hon börjar dra i vind. Hon är bestämd! Stegar fram och tar stånd. Väntar in oss. Smyger vidare. När jag reser behöver jag bara viska så går hon på. Spännande men tomt! Trodde jag. Men inte Kalla som går åt sidan på löpan jag inte såg. Husse däremot ser när fågeln lättar men får inget skottläge. Kalla stannar kvar trots uteblivet kommando från matte, som inte fattat nåt. För er som inte visste det så har storleken betydelse!
Jag fick låna Foppa igår som draghjälp. Kalla skulle givetvis med och så kom Ante och Alii också för att vara med en sväng. Jag hade ju inte ens en aning om Foppa skulle vilja lämna matte för att dra iväg med Kalla och mig. Men han funderade inte så mycket på det utan galopperade rätt målmedvetet iväg. Kalla höll ju givetvis samma fart, men det var nog Foppa som gjorde grovjobbet. Jag blev inte ens svettig! Så visst är det skillnad på 25 kg och 18 kg pointer även om viljan är densamma.
Alii gjorde också en bra grej. Jag stannade och väntade in efterföljarna och när Ante hann ikapp oss stod vi stilla mitt på spåret med en liten halvmetersglipa mellan oss. När Alii kom, passerade hon med husse genom glipan utan att stanna! Duktig tjej. I lördags var vi till fjälls med pointrarna. Uppe på fjället var det sökbart men ingen fågel. Fint väder hade vi, därför kunde vi fika och sola i alla fall. När vi gottade oss bäst damp det ner ett mms från Foppa. Han hade lite svårare att söka!
Klurigt att räkna ut hur han hamnade där? Föll han från trädet? Jag tänkte fråga honom ikväll, för han kommer nämligen på besök. Dessutom tänkte jag ta en dragrunda med honom, bara för att känna om det är nån skillnad på 18 kg pointer vs 25 kg. Igår fick jag klämma och känna på den! OSguld-medaljen! Det kändes stort!
Det har varit en tung arbetsvecka, därav bloggstiltjen. Hade först tänkt komma med ett dryckestips som jag själv fått från kennel ÖB´s, men inte tagit på allvar förrän nu. När man åker skidor eller är ute på fjället på jakt kan man behöva fylla på vätska. Förra året gjorde jag som "alla andra" och köpte sportdryck av pulver. Gu så äckligt! Klumpar blir det när man ska vispa ihop skiten. Söligt, struligt och sörjan åker som en slemklump upp och ner i halsen. Ursch.
Nu satsar vi istället på Resorb. I med vatten i flaskan eller påsen, varmt som kallt. Stoppa i en tablett och innan man hunnit på spåret/fjället har tabletten löst upp sig i vattnet och det är bara att dricka. Just nu har vi apelsinsmak hemma. Men det finns andra smaker också. 40-50 spänn för 10 brustabletter. Som hittat och mycket mer läskande. Hundarna kan också dricka det!
|
|
