Inlägg i kategorin Hundar

På denna blogg så hade jag ju tänkt att bara skriva om positiva saker. I lördags hände något negativt, som jag nu försöker vända till något positivt. Alla säkringar gick i Kalla´s lilla pointerhjärna, vilket fick oss att komma tillbaka till ruta noll. Inte ens ruta ett känns det som om vi hamnat på. Så besviken är jag. Inte på Kalla, hon är ju bara en hund, utan på mig själv. Att jag inte sett och förstått. Att jag läst en massa böcker, gått kurs och insupit en massa kunskap men ändå inte fattat och därmed heller inte agerat.

Det jag pratar om är vikten av ögonkontakt. Uppmärksamheten från hunden på mig. Jag har alltså nöjt mig med lite ögonkontakt och tyckt att det varit bra. Men jag vill ju inte ha det bra. Jag vill ju det ska vara perfekt och då räcker det inte med lite ögonkontakt ibland. Jag har efter lördagens bravader skruvat upp kraven och förväntningarna på Kalla till 200% - och tro mig - det funkar. Hon kan så mycket mer än vad jag tror när det gäller fokus på mig och kraven jag kan ställa på henne ökar som en forsande fjällbäck.

Igår tränade vi utanför rapphönsburen. Vi har bara fyra fåglar kvar, men denna kvartett kan ställa till med mer liv än vad man tror. Jag krävde 200% foksering av Kalla när vi tränade linförighet utanför rapphönsburen. Hur svårt var det? Inte svårt alls. Varför, VARFÖR har jag nöjt mig med mindre? Kalla hde fullt fokus på mig, visst försökte hon tvär-titta när fåglarna gjorde ett högre ljud, eller pep annorlunda. Men jag såg att hon i den rörelsen ångrade sig och valde att fokusera på mig. Jag fick henne att ligga ner och somna. Och vi var inte ensamma. Även Alii fick prova på samma medicin.

Resultatet man får är en mer ödmjuk hund, som inte piper, stressar och kräver att få utlopp för sin energi, begär och jaktlust. Kanske är vi på ruta ett nu.

Som plåster på såren (för att jag varit så korkad) köpte Aliis matte mig en merinoullbuff på favoritaffären Fjällsport Tärnaby.

Chili slutade på en hedrande bronsplats i helgens Nordiska Mästerskap i Norge. Hon tog en etta på 76p och är därmed även Norsk jaktchampion!
Svenska laget där Chili blev bästa hund slutade på 2:a plats efter Norge. Finska laget tog rejält med stryk och blev hopplöst sist, en stor fjäder i hatten för den lilla trädskällarnationen Norge som vann.
Chili gick för öppna spjäll båda provdagarna och var även dag två snubblande när en ny etta när hon hamnade på försmädliga 73p. Men det räcker med en 1:a i Norge om man redan är SJCH!

Efter premiärdagarna belv jag förkyld och så har jag jobbat lite också. Sedan fick jag kontakt med vännerna från Finland som varit i Klimpfjäll på jakt. Dom kom förbi här och vi hann ut och jaga en dag tillsammans. Kalla och hennes bror Rutu skulle visa vad de gick för...Det är som sagt inte fågeltätt på fjället i bland, så medvindssöket vi hade på väg ut resulterade i ...ingenting. När vi vände hemåt hittade Kalla en kull som hon stod för. Lite trixigt att ta sig dit i rätt vind, så kullen flög innan vi kom till skott. Jag och Kalla memorerade "Olhssons lag"; det finns alltid en kvar, och gick dit för att utreda. Mycket riktigt flög det inte upp en kvarsittande fågel. Jag sköt, bommade och undrade var Kalla tog vägen....för hon hade inte sprungit efter fågeln, så mycket såg jag. När jag kollade runt busken så satt hon där så fint! Så kan det gå om man tränar lugn/sitt i skott.

Resten av kullen gäckade oss genom att vara lätta på vingarna. Men en rackare fick vi med oss hem!

Och nu har Göran och Chili åkt iväg till Norge för att tävla i Nordiska Mästerskapen!

^{Rutu med ägare och fågel. Det är alltså inte Kalla på bilden...även om de är på pricken lika.}

Jaha. Då va den över. Premiären. För min del en lyckad sådan. Jag och Kalla fick följa med vorstehvännerna (som numera har pointer) ut till fjälls. Vi tog motorbåt ut till en udde, ställde upp tälten, och sedan var det bara att promenera upp på fjället. Första dagen, första släpp, så försvann Pimen´s Anton. Vorstehvännerna gick upp mot fjället för att leta. Som tur var släntrade jag efter Ante´s husse neråt skogen. Där stod han. Pott-säkert. Jag hann binda Kalla, få av mig ryggsäcken och gå fram till position. Ante är så lugn, reser så mjukt. Jag lyckades pricka premiärens första ripa!

Jag och Kalla har fått lära oss massor. Jag tillhör ju den kategorin som tror och vill se ett stånd innan man laddar bössan och går upp för att ge resning. Pyttsan säger jag bara. I dessa dåliga vittringstider får man bara läsa hunden och vara beredd. Nyp och pet. Är man inte beredd har man med lite otur både en eftergång och inte ens hunnit smälla igen bössan. Tur man hade med sig mer rutinerat folk än mig...

På lördagen var en av oss jätteförkyld och Kalla hade ett framben som såg ut som en fjällbjörk. Gissningsvis hade hon blivit getingstungen i bogen. Sedan hade nog svullnaden/vätskan runnit ner i benet. När hon fick röra på sig gick svullnaden ner, men det känndes dumt att chansa. Vi bestämde oss för att åka hem.

Båtmotoreländet vägrade starta. Vi fick ro, vilket uppskattningsvis tog oss 45 minuter. Skepparn fick dessutom ro tillbaka och hämta resten av packningen. Det tog 1 timme och 14 minuter.

^{Fällning för Pimen´s Anton. Helt lugn i skott och flog. En cooling}.

Så har vi avverkat ett träningspass i Ammarnäs. Vi gick ut i dimma och regn men fick ett perfekt väder allteftersom dagen gick. Det var viltfinnar-Alii som hittade första fågeln. I koppel. Hela gruppen fick då backa tillbaka för att komma i rätt vind. Sedan hade vi fåglar lite här och var i det höga riset. Tyvärr var fåglerna lite för svåra för hundarna. Det blev mest bara stötar. Dimma och regn brukar ha den effekten.

Nu är det premiär i morgon. Jag sticker nuuuuuu!

Sorry Sofia att jag legat på latsidan vad gäller bloggandet. Ska försöka skärpa till mig.

Jag har tyvärr inte inventerat i år. Lite beror det på vädret - det har ju varit så himla varmt! Men mest beror det på en inflammation i min fot. Det började som ett skavsår av min nya löpardojja och blev en dum inflammation som nu nästan är borta. Rallys tass blir bättre och hon kan följa med ut i skogen fast bara gå i koppel. Nån fem-minutersrunda har hon fått. Jag har uppfunnit en socka gjord av neopren så jag ska slippa linda varje gång vi ska ut. Neoprenet är elastist men inte så slitstarkt. Simtränat har hon förstås gjort också. Det är ju den bästa träningen för halta hundar.

I helgen blir det fjällträning för Kalla och Alii. Jag bara mååååste komma ihåg kameran! Göran går tävlingsledarutbildning i Vilhelmina.

I stället för bössa har i alla fall Göran kommit ihåg kameran. Här bjuder han på några klockrena (!!) fågelbilder à la trädskällarlivet.

Ursch vad dålig jag är på att blogga nu för tiden. Det har ju hänt en hel del sen sist.

• Kalla har blivit HD-röntgad och resultatet blev ett A!

• Kalla har äntligen börjat löpa för andra gången i sitt liv. Hon verkar ha lika lång cykel som finskspetsarna...

• Göran har opererat sin höft och mår efter omständigheterna bra.

• Rally har opererat sin tå igen. Hon har haltat och varit "tryck-öm" på amputationen, så nu bestämde jag mig för att försöka göra något åt det. Vi får se om det lyckas. Men en halt jakthund är inget bra alternativ ändå.

När Göran var på sjukstugan passade Aya på att lossa allt sitt hår. Hon har ju hållt på med det ett tag men nu...fick jag loss halva hunden och kunde stoppa den i en kasse och kasta bort. Rätt del blev kvar.

Aya njuter av mattes mjuka borstning...det är nästan så man somnar...

Halva Aya ska kastas bort. Har två kardor, men i detta fall är det den svarta som biter bäst.

Nu är vär lilla H-kull registrerad och finns ute på SKKs hunddata. Vad jag vet ska de kallas för samma som registreringsnamnet. Fröken Helmi ska till en återkommande valpköpare som tidigare köpt ur V-kullen!

Nu finns reportaget om Chili och Göran ute på nätet. Läs reportaget här»

Nu har jag legat på latsidan vad gäller bloggandet. Lite beror det på det fina vädret och att vi då varit ute så mycket vi kan. I lördags tog jag en skejttur på fjället. Var lite sent ute så det gick bra att ta sig ut...men sämre att ta sig tillbaka till bilen...

Att sjekta på skaren ger mig en massa energi, men i lördags var jag sur som ättika och genomblöt av svett.

I söndags var vi på VBFKs årsmöte. Där fick vi träna med min hundguru Mattias Westerlund. Kalla skötte sig exemplariskt. Gick fot som om hon aldrig gjort annat. Brydde sig inte så mycket om de andra hundarna och var helt lugn i gruppen. Vi fick en lite n på minnelse av Mattias om vad vi skulle träna på. Därför ska vi hem och tillverka låtsasripor. Sen ska Alii´s matte nog ringa Ingvar...

_{Ingen brist på uppmärksamhet på matte här inte...}

...att man nästan blir religiös!

Skejtföret är alltdeles fantastiskt. Miljön är inte elljusspåret...

Grattis alla Milton-fans! Nu har han slagit till! 1:a ÖKL med HP ger biljett till Segrarklass »

Nu är det gjort. Kungsledenrännet för 3:e året. Inför det här året hade de dragit ner starten längst ner i Centrumbacken. Obra, för en åkare som jag. "Ta det bara lugnt" sa alla. Jomenvisst! Vad är alternativet?! Pumpa uppför som en tok?

Spåren var jättefina ända till Syterstugan, sedan blev det sämre. Som tur var hade vi västa hejjarklacken i Ols-Tjulsbacken, så den gick som en dans! Tärnasjön tog vi i motvind och moddig snö. Hittade två karlar längs banan där den ena klagade över att låren tagit slut. Stackarn...(NOT)

Vid Tärnasjöstugan var den en annan karl som bröt för att han hade ont i fötterna. Stackarn...(NOT, NOT!!)

Vid Tjulträsket hade skoterleden dragits om, inne i skogen. För mycket vatten ute på sjön. Detta innebar en längre sträcka av huppiguppskoterspårskörning. Tjulträsket var vattnigt och sugande, men vi hade i alla fall vinden i ryggen. Sista biten var i vanlig ordning värst, den sträckan går i snigelfart känns det som. Men vi klarade det i år också även om föret var sämre.

Värst ont gjorde det i fötterna, faktiskt även för Vorstehvännen. Sedan kom nog min rygg som tvåa. Men musklerna har klarat sig fint, därför åkte midjeväskan på under söndagen och Kalla och Rally fick sig en tur på fjället i det fina vädret!

_{På väg uppför starten i Hemavan. Foto: Urban Viklund}

Vem som helst kan dra...här kommer Sörlidbäckens Ferra och lillmatte Amanda. Det ser ju ut att gå jättebra!

I helgen var vi på fjällträning med VBFK. Kalla, Alii och Swix fick följa med. Det snöade en hel del på lördagen men ut for vi! Söndagen var mycket mycket bättre! Solen sken och vinterfjällen var snöiga och fina. Ännu mer snö bara...men men. Kalla skötte sig jättebra och jag är supernöjd med helgen. Hon klarade apportprovet på söndagen, men vi ska träna greppet lite mer. Isiga, frusna ripor är inte så nice, tycker hon.

Alii är en viltfinnare av rang. Hon hade nog flest situationer av alla hundarna. På söndagen hade hon tre lyckade situationer och hennes matte är nog nöjd. Sista situationen var i konkurrens med Kalla. Jag hann tänka att "det här går åt h-vete" men båda hundarna stannade när fåglen flög!

Swix har lärt sig massor. Från att på lördagen mest undra varför vi pulsade runt i den där djupa snön, till att på söndagen ta fågeln i vind över en liten kulle. Han stannade också kvar på husses signal, och fick apportera på plats.

_{Swix har bestämt sig; här är det fågel! Observera det "icke-eftergångsvänliga" snödjupet.}

Som några av er kanske sett så har jag ofta kommenterat min frusna rumpa när jag är ute och åker skidor eller springer. Jag har tjatat länge om att det borde finnas en kort kjol, annars syr jag mig väl en egen. Vilket jag förstås aldrig gör. Man vill ju se vettig ut också.

För säkert ett halvår sedan hittade vorstehvännen en kjol i en tidning hon visade mig, så då visste jag att det fanns en i alla fall. Och nu helt plötsligt halkade jag in på en sajt där denom fanns. Jag skrev och beställde, men givetvis var dom slut. Men så fick jag ett mejl från SkHoop i alla fall, där de skriver att de noterat att en sportaffär i Jämtland hade kvar kjolen i affären. Jag fick telefonnummer och ringde och köpte en. Dessutom var den nu på rea!

Nu har jag hunnit testa den och den måste bara vara årets bästa köp! Inga problem att åka skidor eller springa i den. Rumpan är varm och runt midjan känns den inte alls. För tidigare har jag ju haft på mig minst 4 par byxor, som inte bara klämmer runt midjan utan även fyller ut med en massa tyg runt låren så man känner sig otymlig. Detta är ett minne blott. Sugen på kjolen?! Jag har telefonnumret!

Är inte vädret nästan perfekt, så säg? Nattkallt betyder sovmorgon, sol betyder värme och go fika. Nu blåste det lite väl mycket i helgen, så de få ripor som fanns satt nere i skogen. Och där var det ännu ganska djup snö. Men, men...Alii hittade lördagsripan, ställde den och skytten gick fram till en perfekt position. Trodde vi. Vinden och springande ripa spelade oss ett spratt och den flög i bakspårets riktning. Men där stod Aliis matte (hö, hö) så någon eftergång blev det inte men inte någon ripa i säcken heller.

Rally fick tom-springa mitt uppe på fjället i pinande vind. Kul?! Nä, det tyckte ingen.

Söndag

Nytt försök att fälla sist-ripan för säsongen. Vi åkte och åkte i medvind utan att något hände förutom att fikasäcken blev tom. När vi vände hittade Alii äntligen en snäll ripa. Den sprang så fint, fullt synlig för skytten. Aliis husse hann precis fram till Alli, som inte hann resa men satte sig i skottet. Nu fick hon äntligen varmapportera! Det är sannerligen inte en vardagshändelse.

Sedan var det Kallas tur. Hon hittade nästa ripa men då befann sig hennes matte tillfälligt på Pluto, så fick hon fixa saken själv. Det går inte undgå att se när hon börjar dra i vind. Hon är bestämd! Stegar fram och tar stånd. Väntar in oss. Smyger vidare. När jag reser behöver jag bara viska så går hon på. Spännande men tomt! Trodde jag. Men inte Kalla som går åt sidan på löpan jag inte såg. Husse däremot ser när fågeln lättar men får inget skottläge. Kalla stannar kvar trots uteblivet kommando från matte, som inte fattat nåt.

För er som inte visste det så har storleken betydelse!

Jag fick låna Foppa igår som draghjälp. Kalla skulle givetvis med och så kom Ante och Alii också för att vara med en sväng. Jag hade ju inte ens en aning om Foppa skulle vilja lämna matte för att dra iväg med Kalla och mig. Men han funderade inte så mycket på det utan galopperade rätt målmedvetet iväg. Kalla höll ju givetvis samma fart, men det var nog Foppa som gjorde grovjobbet. Jag blev inte ens svettig! Så visst är det skillnad på 25 kg och 18 kg pointer även om viljan är densamma.

Alii gjorde också en bra grej. Jag stannade och väntade in efterföljarna och när Ante hann ikapp oss stod vi stilla mitt på spåret med en liten halvmetersglipa mellan oss. När Alii kom, passerade hon med husse genom glipan utan att stanna! Duktig tjej.

I lördags var vi till fjälls med pointrarna. Uppe på fjället var det sökbart men ingen fågel. Fint väder hade vi, därför kunde vi fika och sola i alla fall. När vi gottade oss bäst damp det ner ett mms från Foppa. Han hade lite svårare att söka!

Klurigt att räkna ut hur han hamnade där? Föll han från trädet? Jag tänkte fråga honom ikväll, för han kommer nämligen på besök. Dessutom tänkte jag ta en dragrunda med honom, bara för att känna om det är nån skillnad på 18 kg pointer vs 25 kg.

Igår fick jag klämma och känna på den! OSguld-medaljen! Det kändes stort!

Det har varit en tung arbetsvecka, därav bloggstiltjen. Hade först tänkt komma med ett dryckestips som jag själv fått från kennel ÖB´s, men inte tagit på allvar förrän nu. När man åker skidor eller är ute på fjället på jakt kan man behöva fylla på vätska. Förra året gjorde jag som "alla andra" och köpte sportdryck av pulver. Gu så äckligt! Klumpar blir det när man ska vispa ihop skiten. Söligt, struligt och sörjan åker som en slemklump upp och ner i halsen. Ursch.

Nu satsar vi istället på Resorb. I med vatten i flaskan eller påsen, varmt som kallt. Stoppa i en tablett och innan man hunnit på spåret/fjället har tabletten löst upp sig i vattnet och det är bara att dricka. Just nu har vi apelsinsmak hemma. Men det finns andra smaker också. 40-50 spänn för 10 brustabletter. Som hittat och mycket mer läskande. Hundarna kan också dricka det!

Jag har haft stora problem med mina benhinnor. Särskilt när jag skejtar. Skejtturerna har varit ångestladdade och i våras åkte jag på en benhinneinflammation som heter duga precis när jag började jogga på asfalten. Inte nog med det, utan mina Fischerpjäxor passar heller inte riktigt på salomonbindningen! Tro det eller ej men faktiskt är det så att jag får lirka varje gång jag ska sätta pjäxan i bindningen. Jag bestämde mig då för att köpa nya pjäxor redan i oktober. En dampjäxa från Salomon, med smal läst och formbar innersula. Billiga. Perfekt.

Nu visade det sig att den pjäxan inte skulle tillverkas överhuvudtaget, så de erbjöd mig en annan. Lillebror till S-lab Skejt Pro för samma pris. Lysande! När nu denna pjäxa äntligen kom så var den för liten. Att byta upp sig i storlek visade sig vara omöjligt. Nu, efter nästan 4 månader, kommer det en pjäxa i rätt storlek och det visade sig vara värstingen dom skickat! Den som väntar på något gott väntar nästan alltid för länge. Men för den här värstingen kan jag ha överseende.

Och handen på hjärtat mina vänner. Det är skillnad på pjäxa och pjäxa.

_{Lite töntvarning dock. Jag har noll teknik och åker på värstingdojjan...}

Benhinnorna

Vad gör jag då åt mina benhinnor?! Jo jag har hunnit investera i en kompressionsocka. Mycket bra! Detta är en förtäckt stödstrumpa, eftersom mest bara tanter (!!) har stödstrumpor så passar det bättre med en sportsocka som heter något annat.

Sedan vill jag ge Antes matte en eloge för sina mössplaner! Vill ha vill ha! Bra jobbat!

I morse fick jag signaler om att vi varit på TV, Västerbottensnytt. Anledningen är givetvis Björn Ferrys OS-guld. Jag sitter med i Vildmannens styrelse. Roland sitter med i SIK skidor och Andte är ordförande för Armbrytarna i Storuman. På nåt lustigt sätt strålar vi samman med Björn som nyckelperson. Vi ska planera en "välkommen-hem"-fest.

Björn är ju en av mina idoler. Anja en annan. Och att Kalla tillhör idollistan har väl inte undgått någon. Det kändes bara lite knepigt att döpa en valp till "Anja" (som är mer ett finskspetsnamn) eller "Pärson". Lite ångrar man sig nu. Pärson är en hårding. Därför blev det en Ferry och en Kalla istället. Nu ska vi bara se vad Foppa kan göra framöver. Kanske tar han också en OS-medalj?

I helgen ska det bli superkallt. Tur man lix är förkyld och att det är OS på tv...

...idag ringde Konsum här i Storuman till mig och sa att jag hade ett paket att hämta där. Mycket mysko, eftersom Konsum inte har paketutlämning. Skickade dit en löpare och det visade sig vara den missade frukosten från i Söndags! Jag och Sara fick oss ett gott skratt!

Regina bjöd mig ju på kaffe på säng i söndags. Sedan tog vi promenad med gamle vapendragaren Humle. När vi kom tillbaka blev det lite stressigt för att hinna med bussen ner till stan och vidare till Arlanda. Så tolkade jag situationen. Min goda vän tyckte hon glömt bjuda på frukost - så nu kom den i en korg till Konsum istället! Stort skratt och tack och bock!

I torsdags åkte jag till Stockholm och vidare till Västerås. 40-årskalas med kusinerna stod på agendan. Mina kusiner är galna skidåkare (företrädesvis utför) som gärna åker till alperna och Sälen precis som vanliga 08:or. Nu råkar det vara så att de har rötterna i Risbäck också, så i present fick de heliskii-åkning i Borgafjäll. Temat på festen var "skidåkning" och folk kom i underställ, hjälm och googles. Vi fick glüwein, grillat kött och apfelstrudel. Nice!

Frun i huset gick och la sig kring 3-tiden. Skulle sedan upp kl 6 för att flyga till New York och gå på hundutställning. Schnauzer och affenpincher är favoriter »

Sara har sportlov i veckan, så vi följdes åt in till Stockholm och gick på Amy Diamonds "Alice i underlandet" och sedan gjorde vi staaan... Trötta och nöjda besökte vi sedan Regina som bjöd på kaffe på säng på alla hjärtansdagsmorgon. På Arlanda träffade vi Björn Ferry...

I helgen blev det den sedvanliga djupsnöträningen. Rally är ännu väldigt skör i huden kring den borttagna tån, därför måste vi ha sockar på. Hon har en förmåga att springa bort alla sockar jag sätter på henne, men den bästa sockan vi provat hittills är en tunn, elastisk socka från Janne på Flexvya Racing. Jag har letat och frågat men de flesta säljer sockar som det inte är meningen man ska springa i. Hur som helst, efter lite googlande har vi hittat rätt socka! Jag beställde 16 st som vi ska testa först innan vi ger kritik.

Väl ute i skogen la jag ut två upptinade fåglar, sköt skott och både Rally och Kalla apporterade strålande. När vi nästan var nere vid bilen satte Kalla näsan rakt upp i vädret. Gjorde en tvär-gir och hoppade upp i snödrivan och började pumpa framåt i djupsnön. Vad fick hon i näsan då? Minsann låg det inte en tjäderhöna där nere i snön! Rally pumpade i Kallas bakspår och trots konkurrensen satte dom sig båda i flog (kanske berodde det på djupsnön?).

Vad gör man då? Jo, kallar in Rally och lägger en apport i fågelgropen. Så klart. Nu ska vi kolla hur Kallas apport sitter.

Hon rusar dit på kommandot apport, men struntar i apporten och snusar hellre på det färska, intressanta. Här får jag sätta lite press på henne för att hon ska ta den. Greppar inte riktigt korrekt men - okey - kommer väl med den då...

Jag lägger ut en till apport. Nu går det bättre. Jag ser att hon vet vad hon ska göra, men begriper inte riktigt varför hon ska plocka upp den där döda, kalla, tråkiga fågeln när det finns levande, varma fåglar i området!

Hon gör det hon ska. Jag är mycket nöjd med träningstillfället. Men frågar vi Kalla så är hon säkert av en helt annan mening.

I onsdags kom Peijakkaan Isku uppbilandes från Sundsvall. Kalla blev glatt överraskad och ville leka. Aya blev alldeles käääär. Chili vände honom ryggen och Rally fattar inte varför just hon är utsedd till att hålla den pipande, skällande främligen sällskap. Igår flydde Rally upp på övervåningen, sedan visade hon med hela sin inlevelse att hon hellre ville ut i hundgården än vara inne med "den där".

Isko har sett relativt ointresserad ut av Chili, men igår satt de helt plötsligt ihop!

Valpar väntas vecka 14, 2010
u. SUCH SJCH Sörlidbäckens Chili Skallkungsvinnare 2009
(e. SUCH SJCH Börknäs Kirro u. SJCH Sörlidbäckens Aya)
e. Peijakkaan Isku  2 st CK utst
(e. FIJCH FIUCH Rippeläisen Niku u. SJCH FIJCH Tallaukko Peija)
Godkänd tandstatus, knäleder och ep-tal

Där satt den! Vinsten. Den efterlängtade!

Före jul slog jag vad med min svåger om att Anja skulle ta medalj i OS. Svågern tillhör nämligen den kategorin som tycker Anja är kass. Det gör inte jag - så jag känner redan vinsten rinna ner i halsen. Vi slog vad om en öl!

Fick nyss ett mejl från min goda vän Vasaloppet. Dom tror att det är ett misstag att jag inte anmält mig i år...hö, hö! Undras vad min vapendragare säger om det? Visst är det lite ute med Vasaloppet nu när (mer eller mindre) alla tänker åka? Nu måste vi hitta nya utmaningar!

Igår var det "snöstorm" och vi hade bokat in ett teknikpass på stadion om vädret skulle tillåta. Vid 16-tiden åkte jag dit för att kolla spåren - och det var nypistat! Sagt och gjort, samling ett par timmar senare och för första gången på länge var vi helt ensamma vid skidstadion. Alla trodde väl det var igensnöat. Vi lärde oss nya saker som paddling och pingvindans men också sånt som man redan vet men ändå inte kan; fram med höften, korta skär och långa skär och växla hand...jobbigt men lärorikt. Och kul.

Jag har ju en förkärlek till att hålla koll på vädret. Särskilt helgens väder. Enligt dagens SMHI ska det bli -44° på lördag?!

I helgen har vi pumpat djupsnö igen. Det verkar vara mumma för Rally och hennes muskeluppbyggnad i frampartiet. Kalla hade två tjäderhönor i luften. Den ena satt djup under snön och flög upp i rena förskräckelsen. Och Kallas. Båda blev lika häpna. När den första flög drog den med sig nästa som jag tror satt i trädet bredvid. Kalla satte sig...eller for då ingenstans i alla fall. Snön var väl för djup.

I övrigt brukar jag ibland kolla av bloggarna som ligger på alltomstoruman.se. Här har jag hittat en blogg-idol. kixvix.blogg.se/. En tjej som flyttat från Storuman och som jag således inte känner. Men hon skriver om så oviktiga saker så himla kul. Nästan som Björnferry-humor fast sju resor värre. Klicka på "november" och inlägget "det här med att betala för saker...." Skitskoj om ni frågar mig.

Nu har jag haft besök av Foppas matte. Hon tog med sig den efterlängtade filmen på Kallas första rapphönsjakt. Vi träffades sent i höstas och fick till en (vad jag tycker) bra situation. Filmen börjar med att Kalla står för rapphönan. Jag går fram och avancerar. Kalla går villigt på men rapphönan har sprungit undan, så Kalla får snurra runt lite för att få upp henne. När hönan lättar kastar jag mig ner på knä för att Foppas husse ska kunna skjuta. En himla tur har jag för Kalla landar precis framför mig, där jag sitter på knä. Det är lite träd ivägen, så ni får använda fantasin lite...

Helgen har varit riktigt bra. Mycket varmare än vad vädersajterna visade. I lördags tog vi alla fyra hundarna ut på djupsnöträning. Göran satte på Chili GPS:en och - visst - hon var ute på ett sök om 200 meter, men det gick nog inte så fort...Pointrarna hade ett ganska trångt skogssök men jag tror det var ett mycket bra muskelträningspass för dom. I söndags gjorde jag likadant, fast nu var jag ensam med pointrarna. Ut och pumpa i djupsnön. På kvällen bestämde vi oss för att ta ett dragpass på elljusspåret. Kallas första. Därför valde vi rundan i Stensele. Den är bara 2,5 km och inga större uppförsbackar. Kalla galopperade runt hela sträckan! Hon hade lite svårt att ligga mitt i spåret - hon ville hellre springa ute i kanten - man det är väl bara att träna på. Dagens andra överraskning var att Alii pumpade på utan tvekan också. Hon kan dra på bra - så nu kanske poletten trillat ner?
Var var kameran? Ja, inte var den med oss...

Farbror Kalle, alltid ute på skidspåret, cykeln eller ute på löpning - har somnat in. En pigg, frisk och glad farbror på 80 år som gillade att hålla igång året runt. I somras träffades vi på en fest. Han ville gärna prata skidåkning. Som gammal man klarade han inte av att springa så bra sa han. Men hur många maror har mannen gjort?! Är det någon som vet? Drygt 30 har jag hört. Han tyckte hur som helst jag skulle satsa på att springa ett maraton. Kanske får jag göra det nu, som en lite hyllning till en riktig idrottshjälte.

Nu har vi varit i Budapest och lärt oss vad palinka och strudel är. Vi har stadsvandrat, badat i termalbadet och ätit god mat. Förmodligen har det hamnat nåt extra ludd kring midjan så i detta underbara vinterväder är det kanske dax att köra in Kalla på skidspåret!

Den stora snökanonen kom äntligen igång och det med besked. Vi tog en tur en av de varmare dagarna, endast -17°, upp till Sabotsliden. Jobbigt att pumpa i djupsnön.
Sedan kom Göran på att vi skulle slipa vardagsrumsgolvet. Inte världens bästa tajming med tanke på att man inte kan åka ut och hitta på något medan det jobbas. Men, men...nu är det gjort och fint blev det.

_{Våra hundar jagar i alla snödjup... Nästan!
En meters pudersnö på Sabotsliden fick stopp på årets jakt, inte ens de långbenta engelska flickorna lyckades dra iväg på några längre rundor.}

_{En delikat tjädergryta på trettondagsafton!
Gräddkokt tjäder, av en tupp som Göran sköt med sin 22 Hornet på dryga 100m. Den uppmärksamme ser att det saknas ett ben... Skottvinkeln gjorde att skottet gick igenom det ena låret innan kulan penetrerade fågeln varvid vänstra låret fick kasseras. Gammtuppen vägde nästan 5 kg och sköts för Aya efter 35 minuters ståndskall.}

_{Samuel Sundström är en bra kille...
Han fick ett SMS dagen innan nyårsafton och lovade att slipa vårt slitna 30 m2 vardagsrumsgolv omgående. Sagt och gjort så dök han upp och fixade biffen på två dagar! Han låg över och förutom att jobba bra så stod han för ett förträfflig gott sällskap.
Dagens hjälte: Samuel!}

Oj. Nu var det länge sedan det uppdaterades här. Julen tillbringades hemma i Risbäck med tjock lillasyster, Shane, mamma, pappa, Göran, Sara och hundarna så klart. Aya fick sig en rejäl tur på julafton. Själv tog jag Rally och Kalla på spåret kring byn. Ingen hade kört skoter så jag åkte ospårat. Lillasyster kunde inte följa. Foglossningar. Baby Bus ställer till med ofog redan.

Kalla fick en julklapp av Alli! Kalla (den snåljåpen) hade inte köpt någon tillbaka. Dessutom har hon inte tackat för julklappen än heller. Så - tack för klappaen Alii!

En av mina barndomsvänner är miljömedveten. Han har noterat föjlande; "på nyheterna säger dom att det är polarisarna som kommer orsaka stora problem med havsnivåhöjning. Vi som åker Arctic eller Lynx eller ja, allt annat än Polaris är mer miljömedvetna".

Idag hade jag tänkt anlita yngsta sonen att trampa upp skid-hund-spåret. Han är tydligen också miljömedveten...men...det är -20° idag. Får se om han ids bege sig ut.

Vi fick ett trist samtal igår. En tik ur Sörlidbäckens B-kull blev överkörd - elakingen som körde smet. Annons i Vilhelmina Aktuellt;

I lördags hade jag förmånen att få följa med PR-föreningen Vildmannen till Östersund för att se världscupen i skidskytte. När tjejerna körde stod jag på läktaren. Tyckte inte jag såg så mycket annat än själva skyttet, så när herrarna skulle köra så ställde jag mig i skogen. Jag fick rådet att ställa mig i en uppförsbacke för att hinna se något. Det gjorde jag men backen var för liten! Swoooosch - sa det när dom passerade. I princip alla bilder blev suddiga utom denna på Björn. Sedan passade Björn på att göra historiens sämsta resultat och bara bommade. Själv träffade jag nygifta paret Köhler! Det är bättre att träffa än att bomma.

I söndags var jag och vorstehvännen ut för att kolla Kallas drag. Som tur är har Essomacken i Storuman en snälling till mekaniker som dragit upp ett spår på ett berg nära oss. Nu var det förvisso ett tag sen det var trampat så en del lössnö låg överst. Glad i hågen kopplade jag på fröken Kalla som inte alls såg ett dugg tveksam ut, utan kastade sig fram i linan. Efter ett par skutt och nån glimt bakåt så fattade hon galoppen - hejsan vad det gick. Kopplade loss Kalla och åkte ända ner till vändplanen - för det gick så bra. Värre var det på tillbakavägen. Det kändes som om lössnön blivit djupare, den flacka vägen var ofattbart brant. Till och med vorstevännen blev svettig tror jag....

_{Kallas första drag fångades på bild av vorstehvännen med min mobil. Jag har inte ens hunnit släppa ut linan...}

I helgen som var, åkte vi till Luleå. På hundutställningen väntade en överraskning till mig. Swix matte och husse var där för att överraska med ett besök - men dom fick åka in till stan istället - för det var ju där jag var - bara Göran åkte på utställning. Jag blev bjuden på fika (tack) och fick en present! Fin tavla på Swix!

Igår var det nog inte bara jag som blev inspirerad av skidskyttetjejerna som dubblerade prispallen. Det myllrade av folk på skidspåret när jag kom dit. Dagspåret gnistrade av snö och pannlampor. Jag hann i alla fall komma på att min vallatalang dammat till sig. Jag hade bakhalt och glidet var obefintligt. Kom på att jag nog hade gult på. Igår borde det nogt varit grönt, eller C380.

Detta fick mig osökt att komma ihåg en söt historia som en av mina närmaste vänner råkade ut för när hon utbildade sig till keramiker. Hennes norrländska krockade med sörlänningarnas. Och dom kom på att vi i norrland har uppfunnit nya färger; gurtt, brurnnt och grörnnt.

Snö finns det i Storuman. Men det regnar så man blir deprimerad. Därför måste vi tänka på roligare saker - som påsk till exempel! Hittade en bild på jag och veterinärkompisen från i påskas - se så kul vi hade! Därför är denna påsken också given att tillbringas i Risbäck, med hundar, skidor och varandra. En annan kul sak är att jag och vet.kompisen haft likadana skidbyxor sen...15 år tillbaka?! Varför ändra på ett vinnande kocept?

Det låter som om hela tjocka familjen vill följa med till Risbäck i år. Lillasyster kommer inte gissar jag, för jag ska bli moster då!

En lustig länk kommer här; Kyrkoavgiftningen. Till den som vill räkna ut hur mycket vi betalar i kyrkoskatt och hur man gör för att slippa det. Själv skulle jag spara drygt 70 000:- fram till pensionen om jag går ur Sv Kyrkan nu...

_{^{Foto: Miranda Frings. Ila, Hawa och Kalla, säkert finns Wiggo bakom kameran också.}}

...finskspets?! Inte för att skryta (*host, host*) men hon bor då hos oss. 

Helgen börjar bra. Det har snöat i natt och förhoppningsvis kommer det mer. Ikväll har vi middagsfest här på företagscentrum. Det ska bli gott och kul! I morgon är det fullt upp men på söndag hafsade Göran ur sig att vi kanske ska upp på fjället. Får se om han ångar sig. Han verkar redan träna Chili inför nästa höst...

_{Fin bild på Chili tagen av Roger C Åström}

I lördags snöade det fint. Jag packade skidorna, både tur- och de klassiska, för en färd till fjälls. Jag passerade säkert 10 åkare på väg upp på Blaikfjället. Massor med renspår gjorde att det bara blev en snabb luftning av hundarna. Sedan avverkade jag årets första klassiska mil, på nydragna spår längs vägen!

Igår var jag på vallakurs. Årets nyhet för min del är vallaväck fast för glidytorna!

Sedan måste jag skryta på Facebook igen! Jag har alltså nyss fått kontakt med tre tjejer från förr! Bl a Camilla som är en jäkel på telemarksskidor. Dessvärre bor hon nu i Chamonix och är då förmodligen ännu bättre på skidåkning...Och sen hittade min kusin Tove åt mig! Kul!

I måndags drog jag iväg upp till Hemavan. Där har de mindre snö än här i Storuman - vilket är ganska vanligt. Skidspåret här är ganska bra men guppigt. Igår mötte jag SIK-skidors ordförande i full färd med att lasta skotern för att åka upp på mitt älskade Blaikfjäll och dra upp ett klassiskt spår där. 6 kilometer skulle det bli. Då kan jag passa på att göra två flugor på smällen i helgen. Först jaga, sedan åka skidor när jag lix är där. Kalla och Rally tycker det låter som en bra idé!

Foppa har haft det bra. Fick sms från en lyckat situation! Det är något speciellt med vinterjakten - me like! Spikmattan är årets julklapp, men jag ska önska mig ett par nya turskidor istället. Jag nöter ju på en hel del och dom jag har - ja, dom har några år på nacken, vilket syns på belagen. En kompis tänker dra igång en telemarksträning - där vill jag va med!

I lördags var vi på VBFK´s utställning i Umeå. Alii skulle ställas ut i jaktklass. Kalla fick vara hemma - hon saknar fortfarande en hel del hull sedan höstens jakt. Alii skötte sig jättebra i ringen. Svansen viftade, domaren var en trevlig prick i hennes ögon och i det stora hela tycktes hon befinna sig på ett nice place. Alii fick lätt sitt 1:a pris, men kom däremot 2:a i konkurrensen. Även om Alii tyckte om domaren så tyckte jag han var en snåljåp som höll inne hennes CK. Det var bara 1:an som fick det.

Utställningen var bra arrangerat, domaren hård men rättvis och avverkade sina 15 hundar i timmen som utlovat. Enda nackdelen var ljudnivån som uppstår inomhus. Inga hundar skäller eller piper, så man kan inte skylla på dom. Barnskrik borde man vara van vid, men när ens egna barn vuxit upp (tack och lov) så glömmer man bort att vara tolerant till småttingar. Jag och Allis matte fick fly ner till andra sidan på rummet för att få vara med om det vi kommit dit för.

Alii var ändå nöjd med sin prestation, så vi bestämde oss för att fira med lite shopping!

Igår var jag ute på en löprunda. Det var varken halt eller kallt men ändå frös jag om rumpan. Samma problem har jag när jag åker skidor. Helst skulle jag vilja ha en kort kjol utanpå byxorna, för att slippa frysa om rumpan. Så nu har jag besämt mig! Jag fick ett toppenerbjudande av Addnature om att köpa ett par merinoull-byxor till bra pris. Så jag slog till. Jag kommer testa och bedöma dom så snart dom kommit!

...på mig! Jag glömde gratulera Shane på hans födelsedag igår. Nu är dom på väg till Wales och kommer hem på måndag. Jag har nu grattat honom på Facebook!

_{En norrländsk brutta med en korsning mellan maurier och irländare...Vad kan den rasen kallas?}

Fick ett viktigt mejl från en väninna. Tur man är klar med att ha valt ras!

En rekommendation från Svenska Brukskarlsklubben!

Brukskarlar

Ursprung
Den tame mannen har funnits som sällskap och bruksman till kvinnor så långt tillbaka i tiden som vi kan minnas. Användningsområdena har givetvis växlat, allt från jakt och jordbruk till dagens rena sällskaps- och avelskarlar.

När du bestämt dig för att skaffa karl vill vi ge dig lite tips och råd för att förenkla din vardag med mannen.
Det första du behöver tänka på är om du verkligen har tid med en karl. En karl är ingenting man lättvindligt kan lämna bort till vänner och bekanta. Ännu finns inga godkända pensionat i Sverige.
Lyckligtvis är karlar idag accepterade i de flesta offentliga miljöer. Det är dock ej tillrådigt att ta med karlar överallt. Exempelvis boutiquer brukar framkalla nervositet och i vissa fall aggressioner. Det är inte ovanligt att man ser oroliga och gnällande karlar väntandes vid kassan.
Även om du anser dig ha tid över till både en och två och kanske tre karlar vill vi inte rekommendera mer än en. Ofta visar de oro och till och med svartsjuka om ''''''''matte'''''''' bryr sig för mycket om andra karlar!

Kostnader
Det är givetvis något som man bör tänka på innan man skaffar karl. Att ha karl är inte billigt. En karl äter mycket och behöver kläder, bil, mm. En duktig arbetskarl kan ofta själv tjäna ihop till sitt uppehälle. Har man en skicklig jägarkarl kan han bidra till hushållet med bland annat älgkött. På höstarna kan man till och med se hur karlar beger sig ut i flock för att jaga älg. Se till så att just din karl har tillstånd, d v s licens, för detta annars bör man inte låta dem löpa omkring hur som helst i skog och mark.
Om din karl saknar det rätta intresset för jakt kan du kanske istället träna honom till att bli en skicklig bär- och svampplockare.

Allmän skötsel
För att din karl ska få leva ett långt, friskt och lyckligt liv behöver han god mat, frisk luft, daglig motion och någon eller några aktiviteter som inspirerar honom. Tänk även på att hålla din karl vacker. Östgötarasen är vanligen renlig av sig och sköter det mesta själv till exempel ansning av skägg och naglar. Avancerad tandvård och trimning av huvudhår bör man överlåta till en fackman.
OBS! All kupering är strängt förbjudet i Sverige, sådant kan till och med medföra rättsliga följder i vissa fall!

Raser
Det finns ett stort antal olika karlraser. Vid resor till sydligare länder slås man av hur många lösdrivande karlar som finns på gator och stränder. Och visst är det lätt att glömma allt förnuft när man ser in i ett par bedjande, sammetsbruna ögon... men tänk på att dessa karlar oftast helt saknar uppfostran och dessutom kan vara smittbärare av allehanda sjukdomar då vaccinationer är ovanliga i dessa länder. Dessutom är det ofta problem med att få införseltillstånd till Sverige för sådana karlar. Vi vill därför rekommendera att du väljer en av våra erkända svenska raser.

Vi väljer att här presentera Skånerasen.
Vad som kännetecknar Skånerasen är främst ett lugnt psyke, relativt lättuppfostrade men de behåller ändå sin lekfullhet högt upp i åldrarna. Alla färger och kroppsbyggnader är godkända.

En könsmogen karl tycker om att visa upp sig med sina artfränder på dansställen. Det är där som parningslekarna inleds. I jakten på en ägarinna kan till och med vilda slagsmål utbryta. Vi avråder dock från att välja någon av de riktiga ''''''''stridstupparna'''''''', de kan bli svåra att få någon riktig pli på. De kan i vissa fall morra och anfalla sin ägarinna! Då måste man omedelbart säga ifrån och visa vem som bestämmer. OBS! Det ger honom en trygghet att veta sin plats.
Även den lugnaste karl kan ibland brusa upp och försöka ta kommandot. Det gäller då att vänligt men bestämt tillrättavisa honom. Om det inte räcker så måste list tillämpas.
Du bör i ett tidigt stadium bestämma om du vill ha en inne- eller en utekarl. Väljer du en innekarl så bör du tänka på att motion är otroligt viktigt. En innekarl kan annars bli passiv och hemfalla åt öldrickande framför tipsextra. Det är inte svårt att lära en karl enklare små sysslor såsom att gå och handla eller att dra en barnvagn runt kvarteret.
Glöm inte heller att ge rikligt med beröm. Karlar sporras då och utför villigt sina små tjänster. Godbitar användes med fördel för att belöna önskvärt beteende.

Uppfostran
Även om du vet att din karl är lydig och snäll och inte skulle göra en fluga förnär så bör du inte låta honom i glädje hoppa emot främmande människor. Någon som ej är van vid karlar kan till och med bli rädd.
En annan viktig uppfostringspunkt är att lära honom att tiga på kommando samt att hålla sig intill dig så att han inte ställer till förtret för andra. Mycket vanligt är en tendens att springa efter andra karlars bilar och ett sådant beteende är oacceptabelt och bör kvävas i sin linda!

Avel
Även om du idag inte är intresserad av avel så är inte snöpning något vi vill rekommendera. Det kan komma en dag när du ångrar dig och då blir du tyvärr tvungen att byta ut din gamla trotjänare mot en ny. Om du tänkt använda din karl i avelssyfte bör du först kolla stamtavlor men även tänka på att påssjuka kan försämra avelsmöjligheterna. Ett byte kan komma i åtanke.
För övrigt brukar karlarna visa sig villiga till avel något som bekräftas från BB-håll. Om du inte vill lämna din karl hemma vid förlossningen så går det bra att ta med honom till BB. Personalen där har utbildning och är vana att handskas med nervösa karlar. En positiv reaktion är att många karlar uppvisar en högre mognadsgrad efter den första avkomman även om motsatt reaktion i sällsynta fall kan förekomma. Vidare avel bör inte bedrivas på karlar som inte visar intresse för sin avkomma, inte vill kännas vid sin avkomma eller till och med är aggressiv mot avkomman. Sådana karlar är inte ens lämpliga som sällskapskarlar och du bör snarast göra dig av med honom hur söta de än må vara.
Eventuella framtida ägarinnor till en sådan karl bör varnas för att han har sådana defekter innan de tar hem honom.

Kost
En karl kan äta i stort sett vad som helst även om de tycks föredra den kost de är uppfödda på (det s k ''''''''mammas-köttbullar-syndromet''''''''). Rådgör därför gärna med uppfödarna om vad karlens kost varit baserad på under uppväxten. Låt inte mannen rumstera fritt i kylskåp och skafferi och fall inte för bedjande blickar vid kaffebordet. Det är direkt olämpligt att låta honom tigga vid bordet.
Vissa karlar visar ibland tendenser att vilja hjälpa till att tillreda sina egna måltider. Detta bör uppmuntras!
Maltdrycker uppskattas ofta av karlar men låt det inte bli till någon vana. Ett par burkar per månad under sträng uppsikt är dock inget att oroa sig för.

Sjukdomar
Karlar kan ofta uppvisa diverse små sjukdomssymtom. Ta dock dessa med en nypa salt. En kvinna kan vanligtvis fortsätta att utföra sina dagliga sysslor trots sjukdom men detta tycks vara svårare för en man. Han sjukskriver sig gärna i rent förebyggande syfte. Detta inträffar oftast vid helg- och skiftarbete.
Många karlar har tendenser till färgblindhet. Du bör därför hjälpa honom med påklädningen. Karlar med orange tröja och rosa byxor har faktiskt påträffats.

Sammanfattning
Vi hoppas att du får mycket glädje av din nya karl under många år. Som komplettering till våra små tips kan du gärna läsa andra, mer utförliga fackböcker i ämnet karlavård. Vi kan rekommendera ''''''''Allt en kvinna bör veta om män''''''''. Du kan givetvis också vända dig till närmaste klinik.

Svenska Brukskarlsklubben

I fredags var vi på föreläsning med Inki Sjösten, hundpedagog och författare till ett flertal böcker, i första hand om brukshundar. Men vi har ju lärt oss att alla som håller på med hund alltid har nånting nytt att lära oss. Inki började med att låta oss alla få ställa frågor som vi sedan skulle få besvarade. Det handlade om allt från hundmöten, skälla i bilen och så vår fråga (vi försökte "översätta" den till brukssnack); hur man lär in kommando så hunden bara måste lyda, dv s stanna eller gå framåt (avance). Sedan fick vi se film om diverse övningar, hon stannade filmen ibland och berättade hur man med leverpastej och belöningar fick hunden att lära sig ord och utföra övningarna. Tre timmar senare skulle vi få svar på våra frågor som vi ställt i början. Döm av min förvåning när hon då verkade tycka att vi fått svar på alla våra frågor under filmtajmen. !!??. Men om hunden inte är inom 50 meters håll? Bakom en kulle och måste ta egna beslut?! Och när vi förklarade vad vi menade svarade hon ; det där får ni fråga en jägare om. Herregud! Jag översatte till att om en hund förföljer en bil då? Svar; då kan du aldrig släppa den lös. Snark. Om en hund "låser sig" i ståndet då och inte vill resa översatte Alii´s matte till bordercollie som kan frysa vid vallningen och inte komma sig loss. Svar; då måste man hinna lägga in kommandot innan hunden låser sig. Ja, som ni förstår, det hjälpte inte oss.

Sedan påstod hon (ordagrant) att vi var dumma i huvudet om vi berömde och sa "bra" till våra hundar när hunden håller apporten. För då berömmer vi ägandet. (Oooops!)

Summan av kardemumman var i alla fall att det blev för lite värdefull information under så lång tid. Samt att vi nu vet vad vi inte vill ha för typ av föreläsare. Och Hundskolan Vision framställs ännu mer proffesionell. Mattias skulle aldrig ha snirklat sig ur krångliga frågor på detta sätt. Oavsett ras.

För visst vill vi mata hunden med leverpastej om den varit borta och e. förföljt fågel? För Inkis´schäfer hade slutat jaga rådjur när den fick leverpastej när den kom tillbaka. Men vi kom på att dom slutat sälja leverpastej på tub och det blir ju så himla kladdigt att ta med annan sort på fjället.

Vad var då det värdefulla hon förmedlade? Jo, det var vad hon kallade "ängeln". Att man aldrig nånsin får bli arg på sin hund och tappa dess förtroende. Man kan visa att man ogillar dess betende men att man älskar sin hund ändå, på samma gång. Tänk "ängel" om hunden när du börjar bli arg, då är det lättare att bara spela arg och egentligen inte vara det.

_{Bild från i somras. Kalla kommer strax att apportera en vaktel till mig. Levandes, utan att bita ihjäl den.}

Det är inte jag som rånat, inte heller är det jag som är "skriet" men det är faktiskt jag som gjort logon till Corona. Och det är mycket länge sen...

Idag var vi till Östersund för ett studiebesök på deras skid- och skidskyttearena. "Tag med skidorna" stod det i inbjudan. Självklart, tänkte jag, men var den enda i sällskapet som packat denna värdefulla packning. Vi var en timme tidiga och jag uppmanades ut att åka på direkten. Konstsnön blixtrade under skidorna...men ändå blev jag ikappåkt av dessa grabbar (konstigt?);

Det visade sig vara stjärnspäckat på 1-kilometersspåret i Östersund...döm av min förvåning så stannade de glada grabbarna till för en plåtning. Dom två i bakgrunden var nog den ena Robin Bryntesson (tror jag) men är stensäker på att jag blev passerad av Lina Andersson ute på spåret. Jag tog rygg...en liten kortis. Tittade efter frk Kalla, men såg henne inte. Anders och Mattias snurrade på runt spåret en bra stund efter att jag klivit av. Fler stärnor var också där men dom är ju svåra att känna igen utan nummerlapp. Löjligt roligt var det i alla fall!

Pointerfebern sprider sig i Storuman och Kalla kommer snart få sig en skidåkarkompis (och jaktkompis). Hon anländer till helgen till sin nya familj. Inte hem till oss - men hem till en närstående hundtokig familj. Så nu blir det skidåkning för hela slanten med våra svenska skidskärnor Kalla och Billan! Kazzi är ju bästis med min Rally, så jag gissar att det här blir hennes alldeles egna lilla svart-vita Rally.

I morgon ska jag packa skidutrustningen och åka till Östersund. Vi är inbjudna att komma och åka på deras konstsnö-bana!

_{Söt som socker - Pimen´s Billan!}

I vårt fikarum brukar vi lösa diverse världsproblem. Idag diskuterade vi väderprognoser. Elljusspåret här i Storuman är pistat och åkbart för den som har ett par gamla lagg (nyare skidor bör inte användas). Vi måste ha mer snö! Alla fikakompisar var överens om att yr.no tappat stinget och kan inte leverera rätt väderprognos. Enligt yr.no ska det inte snöa på väldigt länge. Så nu fick jag tips om en ny vädersajt: www.klart.se. Där lovar dom att det ska snöa på söndag!

I brist på gamla lagg tog jag en löprunda igår. Alii´s matte sa "Gör det inte, man spänner sig då det är halkigt och får ont överallt" Äh! Vaddå?! Men - är huvve dumt får kroppen lida. Benhinnorna krampade som aldrig förr och det fick fasligt långsamt. Men Kalla och Rally fick i alla fall en promenad.

Flisa hälsade på igår och sov över en natt. Snacka om söt liten finskspetstik! På tisdag kommer Foppa!

Helgen har bevisat att vi nu hamat i nåt sorts vacuum vad gäller jakten. I lördags var det morgonkallt och vi gissade att orrarna skulle sitta uppe i träden. Obra för stående men bra för rutinerade trädskällare. Jag och Aliis husse drog till fjälls, Göran till skogs. Det visade sig att skogsfågeln nu inte sitter, d v s flyger iväg när hunden börjar skälla. På fjället var snön alldeles för skarp, så tassarna tog en hel del stryk. Ont, ont. När vi vände hemåt i bra motvind, ställde Alii en singelripa. Jag som skytt vågade jag inte gå på för hårt, för jag insåg att snön "skrepade" för högt. Fågeln lättar ändå lite för tidigt och åt fel håll, men Alii är helt lugn i flog och husse hel-nöjd ändå. Sedan är det Kallas tur och hon hittar nästa singelripa. Hon får inte riktigt till ett stramt stånd, utan markerar mer. Viftar på svansen och vädrar - då lättar fågeln! Kalla står lugnt kvar och jag kan säga att hon väljer det helt själv. Jag stod så pass lägligt till att hade hon tagit ett skutt i flogriktning hade jag lätt stoppat men nu behövde jag inte det. Jag kunde beröma i lugn och ro. Sedan gjorde vi som det står i skolboken - vi kopplar när vi är på topp och åker hem.

Idag snöar det ganska mycket och vi får se om det kan bli nån jakt till helgen, annars får vi vänta tills det går åka skidor. I väntan på det så läste jag i Bladet att Inki Sjösten kommer till Barsele den 30/10. Hon ska föreläsa på fredagkväll och sen hålla kurs för den som vill under lördag-söndag.

_{Göran och Chili fotograferas av en jakttidningsfotograf}

Döm av min förvåning när jag tittar på dagens vk.se och får se "min" viadukt på startsidan sammankopplad med idoldeltagaren Erika Selin! Den där har jag målat en gång i tiden! Mitt lilla konstverk som ligger längs Konstvägen, fastän den räknas inte in bland de konstverken...

Hur som helst så kommer jag faktiskt passera där själv vecka 44 för då är jag bjuden till Östersund. Det har inget med hundar att göra men däremot med skidåkning! Och vi ska fika på Görans konditori både på ditvägen och hemvägen!

Ser ni fågeln? Enkelt, tycker Göran! Om ni är som jag (och Jonas), klicka på bilden för att få hjälp. Skulle ni träffa nu när ni sett var den sitter?

I helgen som var, pulsade vi runt i snön. Vorsteh-vännen envisades med att vilja "gå ner mot myrarna" men ju längre ner vi kom desto djupare blev det att pulsa. Inte heller var det då fryst, så förrädiska stenar och vattenhål dolde sig under snön. Efter en hel del övertalning lyckades jag vända oss upp mot den hårdare fjällkanten. Där lyckades vi med det här;

Det här började hon med efter rapphönsträningen! Att lyfta en tass alltså...

...jo, så här lite i skymundan av Göran och Chili´s prestation så har faktiskt jag också något att berätta. I lördags var det Garnisonens dag på I19 i Boden ››. Självklart skulle jag dit som den goda mor man är. Och varför inte göra två flugor på smällen när man ändå är igång? Sagt och gjort, jag bokade in en övernattning hemma hos Foppa med familj. De hade sex rapphöns kvar som de gärna offrade på Kalla. Jag anlände lite sent på fredagkväll så vi fick träna i skymningsljus. Det placerades först ut två rapphöns i en tallhed. Min önskan var att få Kalla att sekundera och sedan få se en lugn situation framför sig. Detta lyckades hur bra som helst! Foppa ställde rapphönsen och Kalla sekunderade! Foppa helt lugn i flog och skott - Kalla likaså! Sedan fick Kalla äran att apportera den fällda rapphönan och det gick som en dans! Sedan var det Kallas tur...jag hade ingen lina på henne eftersom jag hellre tar en eftergång än en lina som fastanar i fel ögonblick. Men även detta moment gick bra! Kalla tar stånd, reser villigt och rapphönan flyger rakt upp i luften - så Kalla SÄTTER SIG SPONTANT! Dé ni!

_{Jag och Jocke på Garnisonens dag!}

På lördagen åkte jag till Boden och fick hälsa på Jocke och se var han håller med på om dagarna. Kul! På eftermiddagen ringer familjen Foppa och säger att de är hemma från älgjakten och därför har tid med Kalla igen. Jag åker dit som ett skott och nu är det dagsljus. Foppas matte förser sig med filmkamera och husse med bössan. De två sista rapphönsen ska nu "offras" på Kalla. Kalla har nu lite koll på vad som ska göras och vi hinner inte mer än vända upp i vind, så är hon 100 meter framför oss i stånd! Hon reser villigt igen och får fågeln på vingar, tyvärr inget skottläge den gången. Men vi har tur och ser var den ena rapphönan landar. Kalla söker snabbt ifatt den igen - och nu önskar jag att ni skulle få se hennes stånd! Himmel och pannkaka - vilket pointerstånd! När hon reser sputar mossan runt tassarna, fågeln flyger rakt upp och Kalla likaså. När Kalla landar, så kastar jag mig ner på knä framför henne, mest för att Foppas husse ska kunna skjuta. Att jag sedan står på knä öga mot öga med hunden, ja det kändes mer lyckat än väntat. Fågeln skjuts och Kalla får apportera den två gånger, självklart är det lättare andra gången.

Foppas matte fick med det mesta på filmen och jag hoppas snart få den i min hand! En mycket lyckad helg på fler sätt än Skallkungenvinst. Tack Foppa med familj för att Kalla fick sista chansen på rappisarna!

_{Rapphönsträning från i somras. Här har jag lina (även om den inte behövdes) för på ett fält riskerar den inte fastna på samma sätt som i skogen.}

I helgen blev våran Chili SM-mästare, bäst, duktigast, gulligast, snabbast, skälligast....och bara BÄST av alla Sveriges alla trädskällare. Hon VANN Skallkungen 2009!

Helt otroooooligt! Jag vet inte vad jag ska skriva för det finns ju lixom inte ord. Våran Chili är bara 3,5 år, dubbelchampion och Göran skulle ju bara gå ett prov för att försöka kvala in till Skallkungen. Det gjorde dom, att sedan vinna innebär att hon är direktkvalificerad till nästa års Skallkung (som går i Porjus) samt Nordiska Mästerskapen, som kommer gå i Norge. Om man säger så här...hon är inte till salu!

Det vet vi ju alla att jakthistorier kan innehålla både det ena och det andra av osannolika händelser. Nu har jag hur som helst hört det värsta av allt;

En bekant berättar att han nyss gått jaktprov med unghunden. Älgjägare får använda pejl under jaktprov och i detta fallet var det en pejl där man kan ringa upp hunden med mobilen. Hunden ställer älg och man går in och stöter. Ekipaget drar vidare några hundra meter innan det blir ståndskall igen. Under tiden tar pengarna i pejl-mobilen slut. Det blir nån stöt igen och 1:a priset närmar sig. Hunden tystnar....de får ringa från en annan mobil och be en annan bekant att åka och fylla på refillkortet. När de väl får igång mobilen igen är hunden tyst, men de kan se att han är på samma ställe som där han skällde sist. Är hunden död? Har han tappat pejlen?

När de går dit så visar det sig att hunden skällt ihjäl älgen. Bokstavligt talat. För älgen har på något mystiskt sätt trillat ihop och dött. 1:a priset seglar all världens väg - istället får de tillbringa kvällen med att ta reda på en älg som självdött (eller nåt) och som de än inte vet vem som äger. Så kan det gå...

En annan som lyckats bättre är Swix - han har klarat apportprovet! Tur det är någon det är ordning på.

I helgen var vi på ett blåsigt fjällprov i Ammarnäs. Det bjöds på regnskurar och även årets första snö! Vi startade i ett rent unghundsklassparti och trots blåsten sökte alla hundarna "mycket bra" enligt domarkritiken. Pimen´s Anton "Ante" lyckas ställa en singelripa, är helt lugn i skott och flog och tilldelas 1Ukl! Alla hundarna får 4x15 minuter, sedan 3x10 minuter. På söndagen blåser det ännu värre. Kalla är präglad av lördagen och söker ojämt. Ante och Kalla hittar fågel tilsammans men vi hinner inte uppfatta situationen förrän fågeln flyger. Ante helt lugn, även i en stöt som kommer strax efteråt. I ett annat släpp stöter Antes andra partner, Ante helt lugn. Sedan får han ett eget fågelarbete....helt lugn i skott och flog. Tilldelas 2Ukl! Samt domarkritiken "det är så roligt att se en sån väldresserad unghund". Jag och Kalla har en ny idol - Pimen´s Anton! Vi är så glada att vi har turen att få träna och jaga tillsammans med honom! God Jul!

Igår var jag och vorsteh-vännen ut med Kalla. Vi hittade ingen fågel där vi tänkt, så vi knallade på längre in i skogen. Plötsligt börjar Kalla dra i vinden på löpa. Faktiskt så drar hon inte på lika hårt som hon brukar, utan det blir helt kontollerat. Vorsteh-vännen går redo med bössan och jag spikar Kalla med blicken. Jag är därför helt beredd på hennes resning när den kommer. Skutt, skutt, skott, vissling med pipan, Kalla sätter sig - perfekt! Var är fågeln? Vorsteh-vännen satte ett skott i luften visar det sig. Hon såg inte vad det var som flög. Dun ligger överallt....skumt. Vi närmare kontroll visar det sig att vi står mitt inne i en slaktplats. "Någon" har redan dödat vår orre före oss. Dun överallt och mitt i ligger fågeln uppfläkt med bröstet uppvänt. Vem, eller vad, det var som flög iväg lär vi aldrig få veta men en jägare med vingar var det i alla fall.

Sedan lär det bli storm på fjället i helgen. Trist, med tanke på att Ante och Kalla ska gå prov i Ammarnäs. Men dom är väl vana sen fjällpokalen...

Våran Jonas har kommit igång med avtryckarfingret. Han har tidigare haft svårt att se fågeln, chansat lite och stött. Hemma i huset smyger han lika tyst som en elefant så vi har ju haft lite svårt att förstå hur han skulle kunna smyga på en fågel i skogen. Men i morse gick det bra! Med Aya som pålitlig jaktkompis fixade hon en fågel (kanske utan hörsel?) som Jonas kunde skjuta - mitt i värsta lövfällningen dessutom! Mms på direkten! Grattis Jonas!

_{Aya med bytet. Man kan nästan se att hon är stolt över att fixa detta till lillhusse!}

...ja, om det inte vore så kul alltså. Göran hade sedan tidigare bestämt sig för att bara starta Chili till ett prov - målet; att ta sig till Skallkungen (SM för trädskällare). Under förhöstprovet i Juktan säger domaren (kanske lite hånfullt??) med 40 minuter kvar; "du har ganska långt kvar till en Skallkungsplats" eftersom Chili då bara haft två fågelarbeten. Precis som domaren säger detta, tar Chili upp en ny fågel och börjar skälla. På denna fågel förnyar hon tre gånger. Slutpoäng: 88!!! Det har nu visat sig att Chili kvalar in till Skallkungen på vakansplats med dessa poäng. Varför lyckas Göran med det han säger?! Ja, inte vat jag. Men om det inte vore så kul så är det nästan så man blir förbannad över att det ska va så "enkelt" för en del.

En annan deltagare...
....i Skallkungen är Henrik Björk från Lima. Han har köpt Sörlidbäckens Fox av oss. Eftersom Fox bara är 6 månader så är det "storebror" Zäta som startar. Det är väl Fox tur om några år...

Henrik har i alla fall skjutit Fox första fågel, en orrtupp! Vi hoppas Henrik gästar oss eftersom Skallkungen går här i Storuman den 3-4 oktober!

I lördags gjorde vi en maraton-jaktdag. Åkte klockan 7 härifrån, gick två timmar upp på fjället innan vi släppte. Alii kom ut i en rejäl reviering, ställde ripa ... långt bort på andra sidan kanten, dock väl synlig för oss. Fåglarna lättade innan vi kom fram men som tur var flög de inte så långt. Husse släppte på Alii, med två skarpa skyttar i följe. Alii tog stånd, gick på löpa och sedan lättade fågeln igen. Fällning av Antes husse!

Ante jobbade på fint hela dagen. Jag hade tur att stå rätt med kameran. Snyggt stånd, tyvärr hade fåglarna lyft till lite högre upp och skyttarna hann inte fram trots att de pumade uppför. Ante hann förstås. Både Kalla och Zazza hade också fågel men tyvärr på stöt, desto bättre med respekt. Vi var hemma halv nio på kvällen.

Min kollega Andte upptäckte nyss en superduper-rolig sajt. Kolla in www.klockren.nu»

Igår tränade vi både lydnad och löpning. Var ut på en långjogg med Rally och formean känns fin. Det lönar sig att trampa runt miltals på fjället, nu är det bara flåset som ska trimmas! Lidingöloppet here we come! Aliis matte säger att det går efteranmäla! Men innan dess ska vi väl hinna ut på Luspengymnasiets duathlon! Cykling och löpning nu sedan simning och skidor i vinter. Visst var det så?

Nu har Foppas husse fällt första tjädertuppen! "Gammhunn" Jonna sekunderade fint och husse kunde skjuta i lugn och ro. Zazza är friskförklarad och så tror jag Anton också följer med i helgen! Riporna ska få motionera!

_{Foppa och Jonna framför tjädertuppen!}

I helgen bestämde vi oss för att vara hemma och ägna oss åt skogsjakt. Det visade sig vara lyckat på många sätt. Rally fick följa med och vorsteh-vännen sköt först dublé för sin hund, sedan fällde hon en ripa för Rally! Kalla var i en hel del fågel men lyckades inte komma i rätt läge för vår del. Idag, söndag, lyckades hon bättre. Tre stånd för orre och en "vind-dragning" på ripa där Skytten (obs med stort "S") fick fälla en ripa som hon sedan fick apportera efter att hon lugnat sig. Kalla är het på gröten om man säger som så.

_{Kalla med sin ripa. Observera fjädern i mungipan...}

Rapporter från brorsorna

Roffe (Rutu) fick husse att fälla stortuppen i helgen! Sedan föll det tydligen fyra ripor idag. Dessutom verkar det som om husse agerar skytt själv också. Jag och Kalla har en bit kvar dit.

_{Roffe poserar med tuppen}

Foppa....han har minsann fått det att lossna ordentligt. Enligt husse sätter han sig spontant i flog...efter att han stått och rest så klart. "Han är inte till salu" stod det i mms:et till denna bild:

_{Foppa i ett av sina...vad var det? Fjärde fågelarbete för dagen?}

Nu är kvalet till Fjällpokalen vid Stora Sjöfallet avklarad. Det började med storm i onsdags, där smhi utfärdade klass 1-varning med 20-40 m/s. Vi som skulle bo i tältkåta fick helt enkelt ändra planerna. Torsdagmorgon skulle vi upp till Ritsem för start. Ju högre upp vi kom desto mer blåste och regnade det. Under dagen kom hagel- och regnskurar om vart annat. Inte direkt något pointerväder...jag befarade att Kalla inte skulle springa alls. Nu gjorde hon faktiskt det, dessutom hade hon tre chanser på fågel! En som domaren trampade upp under hennes släpp (det räknas som chans fastän hundarna inte ens var nära), en stöt där jag fick kvar henne och en stöt där *host, host* jag inte fick kvar henne.

I markerna fanns gott om fågel men var det inte förarna som trampade upp dem, så lyfte de innan hundarna kom till en situation. Två spontanapporter på skadade ripor fick vi se. Kalla gick som sagt inte vidare eftersom hon brände sina chanser. Min vän Niklas gick i alla fall vidare till final med GS "Mini" som visade upp ett glimmrande sök men utan fågeltagning. I det stora hela är jag ändå nöjd. Hon sökte hyffsat trots vädret och hon hade chans på fågel, det kunde gått vägen!

 I stormen gick vi där och påminde oss om hur det var förra gången med Fjällpokalen i Bruksvallarna, där vi startade Pim-pim och Rally. Då hade vi snöstorm. Så vad är det för skumt med Fjällpokalen och vädret? Ingen mening att halka fram kameran ens, den skulle bara bli vattenskadad. Bjuder därför på en bild som Swix matte fotat på Rally istället!

_{Foto: Eva B, Rally i stånd.}

I dagarna tre har jag och vorsteh-vännen varit på fjället med hundarna. Det hela började inte så bra eftersom vorsteh-vännens yngsta hund bröt svansen dagarna innan. Det hela började som en begynnande vattensvans, men svullnaden "halkade ner" till spetsen. De fick åka och röntga och den var visst helt av. Stackars Zazza!

När inte Zazza kunde följa med fick Kazzi chansen. Våra unghundar hade svårt att känna vittringen av fåglarna och Kalla fick träna på många stötar och uppflog. Kazzie, som är lite mer rutinerad, hon hittade dem, tog stånd och matte fick skjuta. Under en av dessa fågeltagningar var det en fågel som flög inte allt för långt. Vi kopplade Kazzi och Kalla fick nu chansen på en nyslagen pippi. Jag gick upp och släppte i rätt vind. Kalla hann inte fatta stånd förrän fågeln flög förbi vorsteh-vännens pipa. Två andra fåglar lättade sekunden efteråt frammåt. Kalla tittade på dessa och jag tittade på Kalla. Ingen av oss fattade att vorsteh-vännen fällt Kallas första fågel. Vi fick visa henne apporten på närmare håll innan hon sprang fram och tog den. Lite konstigt med varm fågel för första gången men det korta apportavståndet gjorde att hon i alla fall kom och lämnade av den i min hand!

_{Kalla med sin första fällda fågel!}

_{Så här ser en bruten vorsteh-svans ut.}

Nu är det så att jag och vorsteh-vännen ska ut på jakttur. Jag behöver då min varma sovsäck för -15°. Den har varit försvunnen ett tag. Alla "skrot"-sovsäckar för inomhusbruk finns givetvis på sin plats. Mysko.

Jag ringer min favoritbutik Tärnaby Fjällsport och de skickar ner en säck för -20° där det också finns utrymme för en pointer.

Igår kväll, när vi var i källaren, bad jag Göran flytta på valplådan som står över utrymmet under källartrappen. Där finns gamla skridskor, hjälmar och svettiga hockeyskydd. När han väl flyttat på lådan tog jag mig längst in i hörnet och vi började kasta gamla saker. Vad hittar vi där?! Jo sovsäcken. Under hockeyprylarna. Göran tyckte inte det gjorde så mycket för nu har han också en varm sovsäck och vi kan då snart åka ut och tälta tillsammans! Kalla är sjuuukt taggad.

I helgen kom Mc Ebony av Rabbelung på besök. Han låtsades som om han inte kände oss alls! Konsig prick - han som hade det så bra hos oss. I lördags klev vi upp i ottan och drog till fjälls. Tanken var att få en alldeles underbar dag på fället, men dimman var tät, regnet duggade och vinden var stark. Vi gick ut ändå, har man fint besök på plats så är det bara att passa på. De finska hundarna höll tät kontakt, revierade fin-fint och höll....tyst i övrigt. Inga pip-och-gnällhundar här inte. Kalla kom igång och funkade bra. Gjorde parsläpp mot pappsen och Pepe. Gick bara fint. Ingen fågel hade vi men vädret sprack upp och blev toppen! Vi åkte hem, fikade och tog med oss Rally ut istället...

Bättre förutsättningar nu. Rally hittade en singelripa och en "kull" på tre fåglar. Vi valde att koppla Rally och skicka ut Pepe på jakt. Han hittar en fågel i tätaste riset. Husse skickar fram på resning, skott i luften, helt lugn hund. Husse sa inte sitt, visslade inte, var helt tyst och hunden stannade kvar av egen vilja.

Jag önskar att alla ni skulle få vara med om en sådan lugn, trygg och tyst jakt. Allt var frid och fröjd. Jag frågade hur han gjorde. Svaret var; "jag litar på mina hundar".

^{Mc Ebony i släpp. Pepe i koppel. Observera vapnet nedstoppat i vapenfodralet. Ingen stress här inte.}

^{Mc Ebony och Pepe har samma pappa. Uskon Pikkumusta. Ägare; Mikael Gran, Vasa.}

...av att Göran kom hem, öppnade dörren och ropade "Vill Kalla apportera en tjäderhöna"? Om hon ville?! Jojomensan. Vi la ut hönan för en ovetandes Kalla som var inomhus. Skickade ut henne på apport - och liiiiite förvirrad sprang hon ut och hämtade den åt mig! Uppskattningsvis vägde hönan 2 kg. Det var mörkt ute, därför blev det inget foto.

I morse var vi uppe med tuppen. Ut på fjället en sväng. Bilen visade på 3 ° ute men ack så varmt det var. Mitt vatten tog slut på direkten, nu har jag ont i skallen av vätskebrist. Rallys tå lindar jag med vetrap och sen en socka på. Hon verkar inte hämmas av detta...kanske går madam:en lite väl stort?! Det blir spagetti och korv till middag.

^{Mina jaktkompisar, premiärdagen till ära.}

Helgens jaktprov gick fantastiskt bra! Chilis kullbror, Sörlidbäckens Curry, vann söndagens prov i Åsele på förnämligt 78p och därmed var sista ettan bärgad, nu är Curry svensk jaktchampion!
Grattis till ägaren Kenneth Holmkvist från Lycksele som gjort ett fantastiskt jobb med Curry! C-kullen har nu en SJCH, en SUCH och en SJCH SUCH. (u. Sörlidbäckens Aya, e Börknäs Kirro)

Chili klämde i med 88p på Juktanprovet och har därmed "nästan" säkrat en plats i Skallkungen 2009. Chili vann Juktanprovet totalt och som god tvåa hamnade halvsyrran Sörlidbäckens Doris som gjorde sina första jaktprovsstarter. Doris blev tvåa båda dagarna efter fina fågeljobb i ett bedrövligt väder med regn och blåst.
3 st från D-kullen har också startat på helgens prov (Debra, Dina, Doris), samtliga har gått till pris. Jättekul! (u. Sörlidbäckens Aya, e Latanjarkas Ruff)

^{Curry med minihusse}

Nu är jag alldeles rusig av lycka! Dagen började med att Chili jobbade hem hela 88 poäng under dagens prov i Juktan. Sedan ringer Niklasson och berättar att Sörlidbäckens Rutu "Roffe" tagit 1 Ukl med HP under dagens prov i Arvidsjaur!!!

Tjallallallallaaaaaaaaaaaaaaaaa - tjallallallallallaaaaaaaaaaaaa!

_{Roffe som valp...den nyare bilden är på jobbdatorn!}

Sörlidbäckens Debra Winger "Virpi" slog till stort under helgens internationella förhöstprov i Malå! Hon blev helgens bästa hund med hela 84 poäng och leder därmed kvalet inför Skallkungen (SM för trädskällare). Ett 1:a pris med CACIT att lägga till meritförteckningen. Grattis, grattis!

^{Så här trött kan man bli efter en jakthelg...}

Chippa går bra på utställning. Nyligen SUCH efter att hon erhållit BIR två dagar på raken samt CACIB på lördagen. Grattis grattis!

Chippa kommer från C-kullen och är därmed Chili´s kullsyster.

En annan som det går bra för är vår vän Maria Borg! Hon är mer eller mindre proffs på hundutställningar, med schnauzer och affenpinscher. Nyligen vann de på internationella hundutställningen i Svenstavik ››.

...får skylla mig själv för att jag inte frågar mina vänner om assistans vid apportträningen! Sorry alla upprörda!

Nu har Sara klarat körkortet! Det gick som en dans...klarade teorin förra måndagen och uppkörningen i onsdags. Det är alltså inte jag som buskör volvon nu om kvällarna.

I helgen blir det fjällträning med SPK. Håll en tumme att där finns fågel. Kalla hoppas jag är i topptrim och vi funderar på att avlägga apportprovet. "Problemet" är att jag inte haft nån som kunna lägga ut apporterna åt oss, det är hela tiden jag själv som gjort det hittills. Ska försöka tvinga Göran att följa med ikväll.

Rally är lite påverkad i bröstmuskulaturen efter inventeringen i helgen. Jag fick ett tips om att köpa Radital (linement). Verkar funka!

I det fina vädret simtränar vi hundarna. Chili pep och visade med alla möjliga teckan att hon ville ner i vattnet! Dom tycker nog det är rätt behagligt när de väl kommit i, det är det där nerstoppandet som kan bli en aningen s p r e t i g t. Jag har lina på Rally av ren vana. Rally följer nu båten lugnt och fint, kommer hon för nära så kan hon simma i en cirkel för att vänta tills vi får upp farten igen. Och förresten....har ni testat lyfta upp en blöt finsk spets nån gång?! Dom är hur tunga som helst!

I helgen ska det ripinventeras. Det blir man trött av. Det kan Roffe intyga! Hoppas vi träffas i helgen!

I övrigt fick jag trevligt besök både igår och idag av Vilhelminabor som har ungarna på hockeyskolan här i Storuman. En av dessa är min gamla kollega ››

Ingen av mina gamla klasskompisar har ännu addat mig på facebook - däremot en hel hoper andra! Jo, förresten Kenneth är min vän! Kenneth och jag är gamla vapendragare sen lekis i Risbäck. Vi gick samma klass ända till 9:an. Årskurs 2, 3, 5 och 6 var det bara vi två i klassen.

Kenneth äger en stuga i Rukasjö - väglöst land efter Borgafjäll mot Klimpfjäll. Nice place!

_{Roffe har slocknat i soffan. Två dagars inventering kan klubba vem som helst.}

Min son har ryckt in i lumpen...han säger det är skoj.

Under Doroteadagarna var jag bjuden på klassträff efter avgångsklassen i 9an. Mycket trevligt och välordnat, med tipspromenad och mat på Kullerbacken. Dessutom hade vi uppträdande av grabbarna som hade ett band på den tiden. En del gamla klasskompisar kände jag igen på direkten andra fick jag tänka ett tag innan polletten trillade ner. Hur som helst har de lurat mig att skaffa inlogg tilll facebook! ALLA är tydligen med där utom jag! Nu har jag skaffat mig en användare och ingen av mina klasskompisar har addat mig än men däremot 20 andra, släktingar och avlägsna kompisar. Kanske är det kul ändå?

_{Stövelkastning på Kullerbacken. På nåt sätt skulle man kasta bakom ryggen men stöveln skulle ändå framåt.}

Nu när tån är borta och Rally måste tränas igång, så rekomenderade veterinären att vi skulle simträna henne. Det bästa är om man har flytväst för då simmar hunden lugnare och rätt muskler kommer igång. 10 minuter helst varje dag. Förutom detta har Rally fått följa med mig på en och annan löprunda. En mil är inga problem...i min fart.

För ganska länge sedan råkade Rally ut för en tå-skada. Fråga mig inte hur det gick till för jag har ingen aning. Helt plötsligt var hon bara halt och ena tån var längre och plattare än de andra.

Jag fick förklartat för mig att varje tå har en sträck- och en böjsena. Någon av dessa hade förmodligen fått sig en törn, eller gått av. På röntgen syntes ingenting. Hur som helst blev Rally bättre och tån "drog ihop sig" och såg sedan normal ut. Dessvärre blev Rally halt efter varje ansträning. Tån hade fått en artros och blivit stel. Därför beslutade jag  mig för att operera bort tåskrället. Det gjorde vi i mitten av juni.

Så! Bandaget borta precis som tån. Denna bild är tagen ca 10 dagar efter operationen. Stygnen skulle nu bort!

Tjo! Eftersom jag jobbar med datorer hela dagarna så har jag haft lite data-ångest under semestern och bloggandet har blivit lidande...

Nåväl. Här kommer en swampsoccerbild på jag och min kusin. Jag spelade med i två lag, Trötta Tanter och FC Långnäs. Med det spelschemat blev det inte mycket till slö- och slappartid. Men arrangemanget var lyckat!

Nu är det långt mellan blogginläggen...

• Avance kom i veckan - Kalla är på anmälningslistan för Fjällpokalen.

• Rally har börjat löpa

• I helgen är det Swampsoccer ››

Nu äntligen har det hänt! Kalla har börjat löpa! Stor tjej är hon nu (äntligen). Skickade ett par meddelanden om detta till vår gode vän Niklas, som vi förhoppningsvis kommer tampas med under höstens prov. Nu är hans GS utmanad av en mogen påjjnter! Kanske hinner vi träffas innan dess?! Vi funderar på att åka till hans jaktcamp även i sommar. Sätter in en bild från förra sommaren, när Göran håller matkurs. Alla hundar är intresserade av hur man tillagar ripa i murikkan...

Igår fyllde mitt barn 20 år. Ursch! Det var ju bara nyss som jag själv var så ung!

Kalla kan nu apportera bocken i skog och mark. Har haft med mig alla hundarna ut som störningsmoment. Därför har det varit lite trixigt att fotografera samtidigt. Men jag ska försöka få med mig en medhjälpare nån dag.

Göran har varit och fiskat i Stor-Juktan utan att komma hem med en endaste firre. På torsdag åker jag och Rally för att hälsa på Foppa. På fredag ska vi vidare på andra äventyr. Går det bra ska jag blogga om det sen.

Hur gick det till när den här knubbisen blev lång och mager? Dessutom har han en GSM-mustasch också. (fläckvis täckning)

Nu har Björn och Heidi tagit sitt ansvar som miljökämpar och skrivit en debattartikel angående avverkningen på Stenseleberget. Nog har jag sett att de avverkar, bl a nära Blå Vägen och nedfarten för slalombacken. Men jag hade inte ens i min vildaste fantasi trott att det gäller hela berget! Stöd Björn och Heidi - skriv ett inlägg i debatten - själv kan jag inte då jag är jävig publicent till Alltomstoruman.

På tal om avverkning så håller vi på med både det ena och andra i trädgården. Jag har försökt påta lite varje år men då den stackars trädgården nog aldrig före min tid blivit handskad av några gröna fingarar - har det varit en svår uppgift.

Jag är inte så intresserad att jag tagit tag i allt samma vår, utan det har blivit lite här och där istället.

Nåja, förra året försvann det dom Göran kallade "graven". En hemsk rund ful sak som befann sig mitt på vår gräsmatta. Borta är den och skönt känns det. Nu avverkar Göran altanen. Borta är alla krusidull-räcken. Vi ska glasa in!

Igår bestämde vi att Alii skulle avlägga sitt apportprov. Ingen av oss var väl direkt orolig att hon skulle misslyckas...för hon har fått träna rätt mycket. Eftersom jag är apportdomare så intog vi stundens allvar och plockade fram gällande regler (ifall de skulle vara ändrade). Finns på FA´s hemsida ››

Vi valde en öppen yta om minst 50x50 meter. Där man får skjuta utan att någon protesterar.

Jag stegade ut 15-20 meter, kastade 2 fåglar och satte 2 skott i luften. Dessa fick Alii se. Sedan placerades 2 ripor till ut och jag sköt 1 skott i luften. Dessa fick Alii inte se.

Här har vi ett bildmontage på hennes hämtande (det är därför hennes mattes mage är borta)!!. Hon sökte, apporterade och avlämnade helt korrekt alla 4 ripor. Dock var hon så snabb att jag missade fota en av dessa.

Sitter fint i avlämnadet och släpper på "loss".

Så där ja! Nu får hon starta i Ökl i höst!

I senaste numret av Svensk Jakt finns vi med på bild! Jag och Rally, Alii, Wiggo och Pim + en massa andra kändisar! Här finns också mer att läsa om ripinventering, samt en kurva över ripbeståndet över åren. Är vi på väg upp eller ner i år? Nää...nu har jag inte tid att blogga mera - måste hem å träna Kalla!

Idag har jag faktiskt inte tid att blogga eftersom jag måste planera hur jag ska träna Kalla ännu mera..!

Och förresten så är vi bjudna på bröllop den 1 augusti!!! Jippiiii!

Joho då. Dom bara haglar in! Trevliga inbjudningar! Se här bara:

Är det nån som vill följa med till dessa treeevliga instruktörer är det bara att anmäla sig! ››

Dessutom har nån av dom skrivit ett inlägg i föregående införande. (Jag ska minsann visa dom)!!

Göran tog det här fotot under en av sina skogspromenader. Björnen har vaknat men vad för ont hade trädet gjort? Har hört många björnobs i trakterna och bjällran åker garanterat på mina hundar när jag ska ut i augusti.

Jag har råkat ut för lite benhinneinflammation...tydligen ska man vila då. Svårt.
Alii är anmäld till internationella hundutställningen i Vännäs i juni. Själva har vi ingen hund att ställa ut. Finskspetsarna är alldeles tofsiga efter valpning och pälsfällning, Rally är halt och Kalla....tja, liiiiiiite mager kanske?! Annars är det alltid kul att ställa ut för första gången i jaktklass!

Nu haglar det in trevliga tillställningar runt om i landet. I avsaknad av Avance har man ju blivit lite avskärmad - men nu hittade jag fjällträning i Bruksvallarna med pointerklubben! Kalla vill absolut dit! Vem vill följa?

Oj oj, nu var det länge sedan jag uppdaterade här! Jag vill gärna ha bilder att lägga ut men har en förmåga att glömma kameran hemma. Vi har tränat en del dressyr i skogen. Bl a var vorstehvännerna med i måndags. Där hade Sassa en rolig övning som jag gärna hade visat. Hon fick springa lite agility med apportbocken! Över stock och sten. Vorstehvännen drog spår med tjäder och mink. Sedan hade vi inkallning tvärs över spåren. Alla hundar kom på inkallning men "dippade" nosen medan de sprang.

Sedan går det rykten om att Alii har simmat. Den badkrukan har tydligen hoppat i det vårkalla vattnet helt frivilligt. Vi tror dock hon fuskade och gick med bakbenen på botten. Upp till bevis! Vår vårträning går mest ut på att senare kunna vattenapportera och spåra. Vorstehträning helt klart, men det skadar inte att i alla fall kunna vattenapportera även om man är engelskfödd.

Kolla in Mieto/Rutu´s blogg där han står för fasaner. Mitt inne i bostadsområdet!

G-kullen
Aya´s valpar har börjat levereras. Igår åkte första valpen till Västerås. Igår kom också Flisa och hälsade på - det var skoj - hon är supersöt!

Finskspetsklubben har familjedag i Åsele på lördag. VBFK har årsmöte och trivseldag i Vännäs på söndag. Precis när vi ska leverera valpar!

Kolla in dessa: http://freddenys.myhood.se/jaktblogg/

Min gamle kurskamrat från HSV har blivit "pappa"!!

Jaha. Nu har det hänt. Min lillasyster har varit på jakt. Det händer inte ofta men nu skulle hon få chansen att jaga vildsvin. Döm av min förvåning när hon mms:ade denna bild. Jag tror fortfarande den är arrangerad och att det inte alls är hon som skjutit. Småsyrror ska hålla sig på sin kant, räkna dovhjortar och mata hackspettar - tycker jag! _{^{(inte alls avundsjuuuuuk)}}

I helgen gjorde vi ett tappert försök att ta oss ut med hundarna. Det var ett misstag. Årets sämsta före hade infunnit sig. Det gick inte åka skidor och det gick inte springa för hundarna. Vi fikade och åkte hem. Sedan åkte vi iväg med skotern till sommarförvaring.

I helgen har Chili´s valpar levereras klart. Massor med fina familjer har hälsat på oss och vi känner oss helt nöjda och lugna med valparnas nya hem. Flera mms med bilder och filmer har anlänt Görans mobil, där valparna gör tokiga roliga saker! Jag var ute med Kalla på fjället i lördags, men när jag kom hem hade vi fått den här fina teckningen från Ferra´s nya minimatte!

Aya´s valpar har nu äntligen fått komma ut!

Fick fina bilder på Svantte (Ferry) som varit på utställning. Det var en norsk domare och svensk ringsekreterare, så jag förstod faktiskt kritiken. Svantte fick 1 i juniorklass, välskuret huvud, utmärkt hals och överlinje, god päls och trevligt temprament!

När man ser bilderna häpnar jag över hur väl han visas och hur han står! Se sån stil han har!

Kolla svansen! Ni som har pointer vet att det är en konst att få den att se ut så där på utställning!

Träna stå så här snyggt så har hunden visats väl!

Snygg, eller hur!

I lördags genomförde vi Kungsledenrännet. Har väntat på revansch sedan förra året då vi (jag) bröt på högsta knoppen ovan Servestugan. Första stigningen till Viterstugan är grymt jobbig, då man är nervös, stressad och inte uppvärmd. I år frös dessutom vätskeslangen, så vi fick inte i oss någon dryck alls förrän framme vid stugan. Själva skalet gick som en dans! Förra året var det grymt uppför men i år gick det åka! Ols-tjuls-backen är värre utför än uppför. Mina fötter kändes som 20 kg vardera efter att ha plogat och kört slalom utför. T o m vorstevännen sa att det kändes i låren... Motvind på Tärnasjön men stigningen efter Tärnasjöstugan är hemsk även om den i år var pistad. Efter Servestugan var skogsslingan brant, isig och sladdrig av snön. Jobbigt! Tjulträsket var envist lång men medvind och sol gjorde den behaglig. Framme vid sista kontrollen kändes det som om man var framme (8 km kvar) men här var spåret ojämt, guppigt och med djup sockersnö. Här blev jag ordentligt trött, ute på deltat fick vi skutta mellan vattenpölarna och sedan var vi framme!!! 7 timmar och 32 minuter! Mycket roligare än Öppet Spår!

Igår var jag och vorstehvännen ut på skejttur. Vi måste ladda upp inför Kungsledenrännet som går av stapeln på lördag. Vi testade åka med våra ryggsäckar och vätskesystem. Sjävklart har jag hittat min säck på Tradera! En Haglöfs Ace med stretchiga remmar - ett fynd kan jag lova efter gårdagens testkörning. Vätskesystemet däremot gick lite suuuugande. Måste kolla med Miranda hur sjutton hon lyckades spruta vatten ur sin?!

Tittade på vädret inför lördag. Sol. Medvind. Lagom kallt. Låt det vara sant!

Lördagen var vi fortfarande trötta på att Bosjön bara blev blötare och blötare. Vi tog bilen igen och åkte till Brännåkerfjället. Där kan man börja åka direkt från vägen och det var precis vad vi behövde. Kalla hade en stöt men även ett fint fågelarbete med resning och lugn i flog. Jag han skejta upp till Bosjön för att konstatera att även början på sjön nu var uppluckrad och blöt.

Söndag packade vi skotern på släpet och körde förbi Bosjön på lerig grusväg. NU ÄNTLIGEN tog vi oss upp på Gitsfjället. Toppenväder, kanonföre och bra träningsfåglar. Ila hade 4 perfekta jobb!

Måndag kom Miranda och Wiggo och hängde med upp. Soligt men blåsigt. Hawa klurade ut för första gången hur man ställer vinterripa! I Kallas släpp lättade en tupp som hon inte såg. Hon är ju en viltfinnare av rang, så självklart letade hon reda på där han suttit. Wiggo hade förmodligen två jobb, där vi inte såg fågeln lätta. Ila visade var skåpet skulle stå och avslutade dagen med ett komplett fågelarbete. Miranda och Regina fotade och lovade skicka bilder! Själv tog jag bara denna suddiga fikabild med mobilen.

Den här påsken har Göran varit hemma med jour samt 9 valpar att sköta. Som tur var kom Regina och förgyllde min tillvaro. Hon hade med sig Ila, Hawa och Game. På fredagen var vädret toppen och vi hade humöret på topp!....tills vi skulle passera Bosjön. Nog visste vi att skoterföret inte var det bästa MEN svall-is hade trängt upp i slutet av sjön och det hjälpte inte att jag gasade järnet och sa "oj, oj, oj" för skoterpulkan skar ner och sjönk som en sten! Alla hundar utom Ila tyckte det var jättekul och kokade tillsammans ihop världens bästa idé; "vi springer gasen i botten längs skoterleden för det vill nog våra mattar att vi ska göra". NOT! Vi stod med vatten upp till knäna, kopplade loss kälken och fick upp skotern på ett mirakulöst sätt. Regina kastade sig iväg och lyckades haffa smarthjärnorna ett par kilometer fram på nästa sjö.

Jag och Ila, vi stod snopna kvar och begrundade eländet.

Snön bredvid är inte så bärande som den ser ut. Vi plumsade ut och drog in kälken. Jag var ju redo med skidpjäxor på och de var blöta vill jag lova. Vi vände hem igen. Grävde fram mammas skidor och pjäxor och drog till Klöverfjället istället. Med bil.

Nu springer Chili´s valpar in och ut genom hundluckan. Göran städar mindre och mindre, så vi hoppas att de fattar vitsen med att kissa ute, innan leveransen till valpköparna. Så här ser de ut nu:

Idag fyller Tätte 18 år - Grattis till henne!

På nätet flödar fantasin kring dagens aprilskämt. AlltOmStoruman har ett "allvarligt-(o)seriöst" skämt ››

Roligast hittills är ändå Mirandas ››. Men kanske är det bara vi insnöade som fattar det roliga?!

Igår var det en känslomässigt jobbig dag. Vi tog farväl av en vän. En vän som uppfyller alla superlativ. Jag har lärt mig tidigare att man som förälder aldrig ska behöva överleva sina barn. Igår lärde jag mig att hundar heller inte ska behöva överleva sin husse eller matte heller. Spiro var med - söta goa Spiro, glad ändå på hundars vis. Ovetande om att livet är orättvist. Han är min hjälte.

Av begravningar får man vätskebrist och ont i huvudet. Det blev jag varse om idag. Efter att ha skurat valplåda och övriga huset begav jag mig till fjälls med Kalla och Rally. En kort sväng var det menat men Rally "försvann" och jag fick leta som en tok innan jag hittade henne. Kalla hann med två fågelarbeten och Rally är nu halt. Sedan begav jag mig ut med vorstehvännen på en skejtrunda. Oj, så törstig jag var. Först ränna som en tok på fjället, sedan två mil på spåret. Tungan som sandpapper och nu har jag ont i huvudet igen.

Swix och Alii är på fjällträning med Hundskolan Vision.

Göran och Sörlidbäckens Kennel har vunnit Unos minne. Vi får berätta mer om det sen.

Måste bara skryta! Nu har jag haft tur igen! Fick tag på en Lundhagsjacka för en billig penning. En jacka med "featherlight". Har Haglöfs motsvarighet sedan tidigare och det är bland det bästa jag köpt. Nu är den väl använd och jag behöver verkligen ett alternativ, då jag använder Haglöfsjackan till allt! Lite ofräscht att komma till jobbet med en jacka som luktar svett och eldrök - men nu har jag en till! ...och den är sprillans ny!

I natt fick Aya sina valpar. 2 tikar, 2 hannar. Söta!

Och så har Joakim namnsdag idag! Grattis, grattis!

Göran filmade valplådan i morse. Den ena valplåda alltså. Den andra är ännu tom då Aya inte värpt ut några än.

Sedan så vet jag nu varför Alli´s husse inte kom till oss i fjällen....han åkte intervaller med Björn Ferry i stället. Ska det va viktigare?

På lördagen åkte vi ut med skoter tillsammans med Svantte, Roffe, Kalla, Lure, Nimo (tror han hette så). Roffe hade så klart fågel och skötte sig fint, trots en stöt. Roffe fick dessutom avsluta dagen med ett fint fågelarbete. Kalla sökte som en torped och när snön började klabba under skidorna kände jag mig lite orolig. Hur skulle jag hinna om hon hittade fågel? Precis då hittade hon fågel. Hon drog fint nerifrån och fattade ett högt stånd. Jag tog det lugnt, lät henne stå en stund, sa sedan försiktigt "varsågod" (jag vet ju att hon är het). Hon rusade framåt och tog ett stilfullt stånd, nu lågt. Jag såg då fågeln och gjorde en avance, som var precis och snabb. Fågel flög och Kalla dunsade ner i backen på min signal. Kanon! Hennes första fågelarbete! Jag är mycket glad att just Roffe och Svantte fick vara med.

Det, tillsammans med soligt väder (=trygga ripor), fick mig att ta ett beslut om att starta henne på jaktprov på söndagen. Jag hade aldrig parsläppt tidigare men trodde inte det skulle vara något probelm. Hon är ju så fokuserad! Men shit vad jag bedrog mig. Hon tyckte partnern var jätterolig och ville leka! Fick isär dem efter en del jobb och hon kom ut i ett eget sök. På slutet av dagen, efter diverse prisutdelningar och avslut, plockade domaren fram tre hundar som ännu hade chans på pris. Kalla var en av dessa. Nu hände allt! Alla tre unghundarna kom för fågel och fick pris! Kalla tog sitt stånd tillsammans med partner på samma fågel. Kalla är ju som bekant lite het och ville vara före partnern, samt närmare ripan. Vi hann inte riktigt fram för att få resning innan fågeln lättade. Jag fick ta i en del för att få stopp på henne, men då hon väl fattade gjorde hon ett fem meter långt bromsspår. Summan av kardemumman resulterade i ett 3Ukl!

_{Pointnic''s E Desireé fick 1Ukl, Pointnic''s Exi fick 2Ukl, Sörlidbäckens Kalla fick 3Ukl. Mannen utan hund är favoritdomaren Stellan Johansson.}

I torsdags och fredags tränade jag och Kalla med VBFK. Fågel fanns det i markerna men lite otrygg fågel. När vädret blev bättre blev också träningen och fågelarbetena bättre. Alii hade träning med en annan grupp och hon hade fått till ett mycket bra fågelarbete, så hennes matte var peppad inför lördagens start i Ukl. Alii hade en norsk domare, och som tur är vet  alla att norrmän är bra på att åka skidor. Först hade Alii´s partner, Furukollens Molly, en situation nere i dalgången. Under tiden hann Alii ställa fågel längst uppe på kanten. Så klart. Aliis matte anmälde inte stånd utan skrek på domaren "REIDAR, VAR ÄÄÄÄÄR DU"? och "VARFÖR TOG DU SÅ LÅNG TID PÅ DIG"? när han svettig och trött fått springa uppför på skidorna för att hinna se Alli´s fågelarbete. Aliis matte förgyllde dagen och kvällen för våra norrmän som tyckte historien var fantastiskt kul och Alii fick sitt 2UKL i hennes mattes första start på jaktprov. Hon fick veta av alla att så här enkelt är det inte! Vi är i alla fall mycket nöjda med premien och tar gärna emot folkets jubel.

_{Så här kan en träningsdag se ut. Inte så tråkigt alls. Tyvärr har jag ingen bild på Alii från lördagen, så ni får nöja er med en bild från fredagens träning.}

Nu åker jag och Kalla snart till Hemavan på fjällträning med VBFK. Fyra (förhoppningsvis) underbara dagar på fjället. Alli med matte ansluter i morgon, Roffe och Svantte kommer också att vara med. Det blir skoj!

Jag kommer ägna en och annan tanke åt en vän som borde, skulle, vara med men som nu är på en annan plats. Kanske kan hon pussa och krama Yoshi åt mig istället?

Vorstehvännen hon är på Vindelälvsdraget dessa dagar, men sen ska vi skärpa till oss vad gäller både träning av hundar och oss själva!

_

Yoshi står för fågel och Rally sekunderar. Bilden är gissningsvis från 2005.

I söndags var grabbarna i familjen med på Tv4 Sporten ››

Den som har hökögat med sig kan till och med skymta Göran när han bryter mot Jocke. Jocke är Heidi´s främsta sparringpartner på bordet. Ibland vinner hon, ibland han.

Jonas klättrar i linor och blir intervjuad.

I morse tog Göran en bild av valparna med sin mobilkamera. Än så länge gör de inte så stort väsen av sig utan ligger mest och gottar sig i valplådan. Några har börjat öppna ögonen. Än råder frid i huset...

I helgen var riporna var smartare än vi och var inte ute alls. På söndagen blåste det rejält men några timmar ute på fjället pallade vi ändå. Det positiva är att Rally hängt med. Hon har fått en muskel på baklåret!

Halkade in på en helt annan blogg på ett bananskal levinda.blogg.se. Mycket snygga smycken, dessutom kan man just nu tävla om att vinna ett!

Valparna hemma i lådan växer så det knakar. Chili börjar slappna av mer och tillåter nästan de andra hundarna att ta en liten titt.

Görans bild från i morse.

Min bild från samma dag de föddes. Mycke bättre än Görans bild, eller hur?

Valparna har svarta stickelhår i svansen när de är små. Detta försvinner senare. I det stora hela skiftar valparna i färg och det brukar mest/oftast bara vara Göran som kan se skillnad på dem.

Göran skickade en bättre bild från helgen. Vilket bra väder vi hade! Här är vi lite högre upp på fjället så snön hade bra bärighet.

I helgen kämpade vi oss upp på fjället. Djup pudersnö hela vägen upp. Men väl uppe var det förvisso tungt för hundarna men på något sätt gick det ta sig fram ändå. Kalla hade i början av dagen ett litet sök och hade ingen koll på det hon gjorde. Så fick Göran syn på spår i en sydsluttning och jag väntade tills Kalla styrde sin kosa dit. Hon fick tag i vinden, kastade till - tog INGET stånd utan tryckte gasen i botten och upp flög en singelripa. Med turen på min sida så flög fågeln uppöver och eftergången uteblev. Sedan blev det en annan taktik i sökupplägget. Kalla gick brett och vitt utan att mattas i det tunga föret. Så bara på ett par timmar hade Kalla gått från 0-100.

Alii hade också en bra dag med två fågelarbeten och ingen eftergång. Lite dumma ripor som inte tryckte så bra utan lättade 20-30 meter framför Alii. Men hon skötte sig fin-fint!

Söndag var Swix och Roffe med på fjället. Tungt att springa för stackarna. Kalla är ju flera kilo lättare och kunde mata på alldeles för bra i djupsnön. Några singelripor även nu som inte ville trycka fast. Men jag tror alla hundarna, med ägare, lärde sig något.

Nu har valparna torkat upp sen födseln. Kolla på den här, visst är den söt!?

Sedan gjorde Kalla en bragd idag igen. Inte då min Kalla utan Charlotte - VM brons ur ett helt osannolikt underläge.

Zaras skola har haft invigning. Hon blev intervjuad »

Inatt kom dom. Chilis valpar alltså. Igår på dagen såg vi att det var dags men det dröjde ända till midnatt innan den första kom. Sedan tog det bara tre timmar innan alla var ute. Tre hannar, två tikar. Alla berörda valpköpare kommer kontaktas under dagen!

I söndags åkte vi öppet spår mellan Sälen och Mora. Vi var ute i god tid men kön var ändå lång och vi fick starta långt bak. Första kilometern gick (bokstavligt talat) på 19 minuter. Sedan åkte vi i makligt tempo i ca 3 mil och körde bara om när det var "bra läge". Alla hade ju sagt att det skulle bli mindre folk och bättre spår senare. Så blev det inte. Snön vräkte ner och spåren blev färre och färre. Till slut åkte alla i samma spår och kön ringlade sig långt framför oss. Nerför var det inte på tal om att välja ett bra spår utan det var bara att ploga snällt och fint i sin plats i kön. Efter ca 6 mil började fästet frysa. Men det gjorde det för alla. Efter varje uppförsbacke stod folk på led och skrapade av isen från fästet. På Vasaloppets hemsida står det att det var första gången under historien som de körde med spårmaskiner mitt under pågående lopp. Efter första spårmaskinen jag mötte höll spåret i ca 2 minuter, efter andra maskinen var det blötare snö och då höll det i alla fall i ett par kilometer. Alla säger att Vasaloppet är ett flackt spår och att sista 3 milen är det bara att staka. Tro dom inte för uppförsbackar fanns det gott om.

Just nu känner jag mig missnöjd med mina 8.56. Det tar kanske nån vecka innan jag kan vara nöjd med att ha genomfört loppet.

Så mina vänner - slösa inte pengar på sånt här - välj istället att åka hemma, på fina spår, bra väder och du kan åka hem när du vill.

På hemväg stannade vi till och besökte vorstehtiken S48836/2004 Kongstorp''s B-Svea. Hon hade sex valpar i lådan. Själva väntar vi på att Chili ska kläcka ut sina. Än har inget hänt därhemma.

_{Ja, ni ser ju själva vem som är värsta linslusen...}

Jag tänker tydligen göra en "svenska-landslaget-i-skidskytte" och bli sjuk innan en stor tävling. Fick ont i ett knä igår. Bara sådär helt plötsligt. Idag känner jag att en förkylning är på gång. TYPISKT!

Nu har det börjat komma in bilder och lite info om pointerkullen. Solda och Sprint är senaste tillskottet i min utvärdering! Det saknas bara några nu...sedan ska jag sammanställa och den som vill, kan få se!

Chili är tjock som en stoppad korv. Tiden går ut på måndag. Hon fick 3 valpar sist, men nu tror jag det är fler.

...veterinärer har vi i Storuman. En mycket mystisk 1-års vaccination blev det för Kalla idag. Nog visste jag att veterinärerna är tyskar och pratar engelska med oss kunder - men .... nu blev jag mottagen av en veterinärassistent som bröt ganska kraftigt på svenska. Förutom sprutan ville jag att de skulle faxa upp Rally´s journal till Gammelstad i Luleå. Där blev det problem. Jouralen stod nämligen på tyska och det språket kunde inte veterinärassistenten. Nä, hon var från Irak och kunde därmed arabiska. Så när hon pratade på veterinärerna så blev det på engelska. Hon ville de skulle översätta den tyska journalen till engelska så hon sedan kunde översätta till svenska. Till saken hör att den arabiska damen inte ens kunde stava till "Luleå" och då kan ni ju gissa hur det blev då hon skulle skriva "Gammelstad". Veterinärerna skulle lösa det som så att de skulle kontakta en svensk tjej som i alla fall kunde skoltyska. Hur mycket veterinärfackspråktekniska ord lär man sig i skolan?

Jag tror jag ska tipsa Jockes nya tjej om att söka extraknäck. Hon är i alla fall uppväxt som tvåspråkig svensk-tyska.

Min lillasyster ska åka till Afrika med en expeditionsgrupp. De ska tälta i en nationalpark och det är nästan inte farligt alls. Jag ska få önska mig något från Afrika bara det inte är något levande eller något som varit levande. Vad ska det va?

Hon kommer med största sannolikhet missa påskfirandet här hemma. Under dessa påskledigheter brukar vi fotografera varandra när vi skakar våldsamt på huvudet fram och tillbaka. Kan bli hur tokigt som helst. Sätter in en bild på lillasyster från en av dessa små sysselsättningar. Det här är en av de snällare bilderna....

Förresten gifte sig min kusin igår. I Thailand. Vi är förvarnade om att inbjudan till bröllopsfestligheter kommer till våren.

...utan även det andra har inträffat. Rally är skendräktig! ^{(Skendräktighet är tikens hormonella beredskap för att ge di och vårda valpar).} Läs mer på Agria ››
Jag har som tyckt att hon ser "konstig" ut när vi är ute på promenad. Vill som stanna upp, lukta, och så ser det ut som hon ska kissa....men så står hon bara där och ser dum ut. Igår såg jag att tissarna svullnat upp på henne. Åtgärd?! Mindre mat och mer motion. Mindre mat går bra för Chili vräker gärna i sig det som de andra inte vill ha. Sara fick akta fötterna igår för annars hade dom också åkt med ner. Motion?! Ja, det var ju just det. Förmodligen har vi den felande länken här. Rally "vilar" på sin 6:e vecka för att tricepsmuskeln ska läka. Vi har därför bara joggat, sparkat och åkt skidor lite långsamt. Förmodligen blir det för lite. Sparkade därför ca 1 mil igår med henne. Bitvis ser det ut som om jag får dra henne fram...knäppa hund!

Tog förresten ledigt igår på eftermiddagen. Solen sken och snön gnistrade. Åkte några mil skidor - men det gick fantastiskt trögt! Alla andra trevliga motionärer som jag mötte, sa dock samma sak. Så...det var väl lika för alla.

Helgen var som sagt inte så lyckad. Kallt och snö ute resulterade i mer inneliv än ute. Dessutom blev störloppet inställt så inte ens tv kunde man se.

Idag räddades dagen av FA´s domarekukku. Fick ett bildspel från höstens CACIT-prov i Ammarnäs! Jättefina bilder och det är när man ser dessa som man vet varför man håller på med det man gör. Sätter in en bild på mig själv och Rally. Förmodligen på morgonen innan start - det är väl därför jag ser så glad ut.

Vi är inga prylnissar. I alla fall inte tills vi köpt eller fått något nytt, bra, gärna dyrt.

I höstas gick jag och vorstehvännen omkring i trasiga kängor. Om mina fötter var fuktiga så var hennes genomblöta. Men vi traskade på och tänkte "det går nog". I julklapp önskade jag mig ett par nya kängor och nu har jag hämtat ut dem på Tärnaby Fjällsport! Herr ÖB kunde inte förstå vad jag skulle med dessa kängor till nu - men jag vill vara ute i god tid så jag inte står där till hösten igen och tänker "det går nog ett tag till".

Jag valde och vrakade länge och väl men det blev ett par  Lundhags Professional High. Vorstehvännen har nu en annan modell, lite lägre, men dock lika så bra och fina. Hälgreppet är fantastiskt, passformen likaså. Jag tyckte att jag kände av kanten mot vaden på den lägre kängan medan denna höga satt som smäcken. Därför blev det denna.   I helgen blev det 2,5 mil i nya klassiska skidskor. Tänkte att "mina gamla får duga" men efter 7 år så har de tydligen gjort sitt. Alii´s matte har åkt på sina gamla i 10 år (eller var det mer?) och tänkte samma "de får duga"...men...alltså...när man skaffar nytt så är det så mycket roligare.

I lördags hann vi dessutom ut på en turåkningsträning med hundarna. Alii sätter sig snabbt som blixten på skott - t o m på väg ut från oss gjorde hon en "reaktions-sittning". Jag hade sen lite otur när jag för en gångs skull åkte framför Alii med matte. Mitt ute på sjön fick Alii doft på ett spår (vi säger inte av vad man det var inte ripa), kastar sig rakt mot spåret och matte som höll hårt i kopplet följde med! Jag fick bara se plockepinn när jag vände mig om.

Inte min Kalla då men hennes namne. Det var förra året den här tiden som Charlotte Kalla knäckte Virpi Kuitunen under Tour de Ski. Håret reste sig, vi skrek och hojtade - klart min nya hund skulle heta just Kalla. Jag brukar sällan eller aldrig rösta på sådana här saker men igår ringde vi på Charlotte. Rätt tjej vann! Och visst slår det lite högre än 3:a i Skallkungen! Hennes morbror ligger i lä.

_{(Latanjarkas Lee är pappa till Ecco, Elka och Exi, u Chili)}

Nu drar det ihop sig till valparnas 1-årsdag. Jag har skickat ut ett mejl till alla mina valpköpare om en liten utvärdering för att få veta hur de utvecklats. Snabbast att svara var familjen Svantte (Ferry) som är en stor kille på 65 i manken och 25 kg! Hoppas de kommer hit på vinterträning så man får träffas!

Jag och Alii med matte, tränade skott i lördagskväll. Sedan åkte vi ut på tur och träning under söndagen. Allt gick bra men pistolen klickade några gånger - så det blev vapenvård när jag kom hem. Senare på kvällen tog Alii´s matte och jag en egen kassisk sväng på spåret. Jag är ingen vallaexpert...och den kombinationen 10,5 km i nysnö, minusgrader och så lite regn på det gjorde att fästet frös. Alii´s matte är en svår nöt att knäcka men till och med hon blev trötter. Dessutom sa hon att ingen åkt före henne i spåret. Jag hade i alla fall en framför mig.

Läs hennes blogg... hon har gjort två underbara inlägg. Ett om 40-årskris och ett om "en golfklubba i skenbenet"...
http://zarakristina.blogg.se/

Igår ringde HundskolanVision och vi pratade om ditt och datt (hundar så klart). Efter samtalet konstaterade jag att vi pratat om två saker man kan tänka på när man dresserar hundar:

1. Ofta gör man rätt i dressyren men man måste skruva upp svårigheten/kraven ett snäpp till.

t e x...Kalla skäller när det kommer någon in i huset (ingen annan hund hemma hos oss gör det). Vi har satt ner henne och vid ögonkontakt gett henne lov att komma fram och hälsa. Det är förvisso rätt men nu fick jag tips om att skicka henne till sin bädd när hon skäller och inte låta henne hälsa alls. Gjorde det två gånger igår....funkar hur bra som helst. Efter någon minut struntade hon i att någon kommit in i huset.

2. När man tragglat dressyr är det ibland bra att låta hunden "vila" från dressyren - när man tar tag i saken igen - kan det funka hur bra som helst.

T e x vid apport ska man ju följa steg för steg och traggla på (ungefär så står det i alla böcker). Jag har sett Alii och Yoshi svara mycket bättre på apportträningen när man gjort uppehåll och sedan påbörjat träningen igen. Apporten har på något sätt blivit mer lustfylld för både hund och ägare.

Andra exemplet är Kalla i helgen, då allt bara funkade. Jag har "underhållit" hennes träning med linförighet och vardagsdressyr. Den tuffare träningen med snabbt sättande på pipa och skott har fått vila under julledighetens kyla. Nu när vi tog tag i saken igen funkade det bättre än någonsin.

I helgen har det hänt en del. Aya löper och vi tänkte para med Peijakkan Hisk. Finskspetstikarna brukar paras "sent" d v s kring 20 dagen och nu på onsdag var planerat för Aya. Man brukar kunna se när höglöpen börjar och helt plötsligt såg det ut så för Aya redan på fredagkväll. Så Göran tog sitt pick och pack och åkte till Arvidsjaur där Hiski väntade. Och visst plev det parning!

Jag stannade hemma och åkte ut en sväng med Kalla. Snön är för lös ännu för att åka inne i skogen. Hon bara sjunker. Så vi tränade ute på skoterspåret istället. Jag hade med mig startpistolen och tro´t eller ej men Kalla gjorde en mycket bra träningsdag med snabbt sättande på både pipa och skott. Vi såg en hel del ripspår men ingen ripa.

Jag och Kalla har anmält oss till träningsdagen med SISK i Tärnaby den 12-13 mars. Det är bara att hänga med för den som vill!

Ja, jag vet att det är den 5:e idag och jag har legat på latsidan vad gäller bloggandet. Idag har jag och Alii´s matte åkt 2 mil på spåret. Utan hundar - för det är faktiskt måndag idag och då är det hundförbud på spåret.

Rally har varit hos vår nya veterinär här i Storuman. Hennes hälta har inte gått över och nu bestämde jag mig för att gå till veterinären. Hältan sitter där jag gissade - höger fram. Hon beordrades vila i två veckor och rimadyl i fem dagar. Sedan sa veterinären att man kunde massera henne med alkohol kring muskeln...hade jag aldrig hört förut, men Alii´s husse sa att det hade han minsann sett på Mythbusters (eller nåt) att massera alkohol kan hjälpa mot t e x brännskador.

Nyårsafton tillbringades här hemma med närmaste vännerna. Vi var lite oroliga för hur Kalla skulle reagera på nyårssmällarna, men det var inga problem. Hon tyckte väl att det räckte med en kort kissepaus i dessa konstiga tider men annars var hon som vanligt. Aya undrar vad det är som dött, Chili och Rally tycker det är trivsamt i sin bädd. Det är alltså lugnt för våra hundar men vi valde ändå att bojkotta nyårsraketerna och skickade istället upp nyårsballonger. Det är inte helt lätt och därför minst lika kul.

Juldagen tillbringades i Borgafjäll. Tänkte mig en fin tur upp på Klöverfjället men där var det regn, blåst och dimma. Jag tog en kopp kaffe hos barndomskompisen istället. Annandag jul tog jag och Kalla en tur på skidorna. Rally har fått två sår i nagelbanden på ena bakfoten och fick därför stanna hemma. Kalla plumsade på i lössnön och vi hittade en tjäderbajsgrop!

Julafton 08 tillbringades hemma i Risbäck med mor, far, syster och barnen. På själva julafton hade vi 15 grader kallt och vi tog en promenad. Gissa om spåren var perfekta!?

Syster hade med sig katterna Mossa (siames) och Monki (Ragdoll). Rally ser ut att tycka det är småtrevligt med katterna och ligger bara och myser. Kalla däremot (hon är ju lite speciell) vill gärna undersöka dessa konstiga filurer. Mossa (som är MYCKET speciell) fräste till ordentligt men det stoppade Kalla bara tillfälligt från denna undersökning. Mossa trippade runt och retades och Kalla bara MÅSTE kolla in vad hon höll på med. En annan konstig filur var ju tomten. Men han kunde man ju apportera...

Göran har slarvat bort kameran så därför blir bilderna tagna med mobilkameran.

...Ila alltså - vår lilla vinstrika vän har varit i media. Egentligen är det hennes polare Totte som de vill filma - men hon passar på att visa upp sig emellanåt! På slutet pratar de om Polis-SM, i drag. Där har Ila också varit med...

http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1348173

Idag är det den 9:e december och det är Annadagen. Idag ska julölet skulle vara färdigbryggt, lutfisken ska läggas i blöt och julskinkan läggas i saltlag. Jag köper gårdsgris till jul, så jag gör min egen julskinka. Min vän inne på grannkontoret har peppat mig att våga göra detta och nu är vi inne på 3:e året av mycket god julskinka. T o m lillasyster äter av skinkan eftersom grisen levt ett "lyckligt" liv innan. Annars äter hon bara vilt och fisk.

Jag och Kalla tränar apport ute nu - men det är ruggigt kallt. -18° just nu och då är det inte lätt att vara ute länge om man är hårlös pointervalp.

När man frågar hundfolk om hur länge en hund växer, så får man olika svar. Jag har därför kontrollerat Kalla ganska noga. Inför utställningen i Skellefteå var hon 56 cm i manken. Nu är hon 58,5 cm. Hon har alltså växt 2,5 cm senaste månaden.

...julen! och husses arbetskläder! Fick fina bilder igen och nu har de nyss vägt honom och han väger 24 kg! Han var ju störst och först redan som nyfödd - man kan ju aldrig vara säker på att sådant stämmer - men i Svanttes fall ser det ut att stämma ganska bra.

Julen luktar gott!

Husses arbetskläder är favoritleksakerna.

En ny snygg jaktväst som tidig julklapp!?

Vi har kommit så pass långt nu att jag vet att Kalla griper och bär apporten. Hon tycker det är roligt och är motiverad! En arbetsmyra är vad hon är!

Tidigare har jag stoppat in apportbocken i hennes mun. Nu vill jag att hon ska ta den självmant. Riktigt nöjd är jag när hon kastar sig mot apportbocken för att ta den!

Se! Fokus på föremålet.

Apport! Här lägger jag absolut in kommandot!

Lugn och fin efteråt. Jag stryker hande på hennes bringa, ser till att ögonkontakten finns där och tar apportbocken sedan med ett fast grepp och kommandot "loss". Jag vet redan på förhand att hon släpper nämligen!

Kallas kritiska moment har varit att hon är bytesmedveten. Det har hon visat genom att försöka springa iväg med apportbocken till sin plats istället för till mig. Då gäller det att inkallningen funkar, sedan är det problemet också undanröjt.

Jag tränar Kallas apport minst en gång om dagen. Det räcker med några minuter och jag slutar alltid när vi haft en framgång. Kallas apportegenskaper är goda. Hon hämtar och bär allt och lite till. För att få ha våra skor och handskar ifred så har jag köpt henne en tyg-anka, som vi kallar för "Goyan". Den älskar hon över allt annat. Jag har alltså lagt grunden för apportträningen genom att uppmuntra hennes lekapportering. Därefter övergår jag till lydnadsapportering.

Här kommer bilder på hur jag började med apportbocken:

	Här håller jag ena handen över hennes ögon. Sedan lägger jag apportbocken i hennes mun och ser till att inga läppar kläms emellan. Jag ger absout inget kommando i detta läge utan berömmer lugnt och mjukt när den är i munnen. Släpper hon bocken så är jag helt tyst.
	När jag känner att hon håller den så drar jag bak handen så hon ser mig. Den andra handen håller jag lätt under hennes mun. Bara som stöd. Berömmer fortfarande mjukt och lugnt.
	Slutligen kan jag släppa handen från hennes huvud. Ögonkontakten vill jag behålla.

Chili befinner sig i ett upp-och-nervänt tillstånd. Bokstavligt talat. Göran har järnkoll på tikarnas löp och för att kontrollera detta lyfter han dem upp-och-ner. Typ 10 gånger om dagen. Nu löper Chili i alla fall. Våra tikar brukar löpa samtidigt fast ändå inte. När Chili slutar sin löp börjar förmodligen Aya, sedan är det Rally´s tur. En gissning bara eftersom det där med tikars löp aldrig går förutse. Hur blir det med Kalla då? Hon är snart 10 månader men löper förmodligen inte förrän hon passerat ett år. Att hon skulle löpa nu, tillsammans med Chili, är enligt Göran "osannolikt" och syftar på att han är en aning barnslig ännu...

Sätter in en bild på supersöte Yoshi. Min första pointer. Han brydde sig inte så mycket om tikarnas löp. Bara han fick ligga i buren bredvid och känna att han också hade järnkoll på läget så höll han sig lugn tills det var dax för höglöp. Då kunde han faktiskt visa att han trodde sig vara herre i huset. Men då var det bara att säga åt honom att så var inte fallet....fin kille med många goda egenskaper. Våga inte säga något annat!

I helgen blev det inte mycket till jakt. För att Rally skulle komma sig ut en sväng, tog jag henne samt Görans nya leksak, en Garmin Astro, och promenerade mot elljusspåret. Här hade de börjat sladda spåret och ett skejtspår syntes. Jag gick "dagspåret" med Rally, grusvägen som korsar elljuspåret. Tro´t eller ej - Rally hade här en situation på en orrtupp! Hon ställde sig rakt mot mig, där jag stod på vägen. Jag hoppade ner i diket och reste henne mot mig (ska tillägga att jag inte riktigt litade 100% på henne just då). Hon tog om ståndet vid min sida och jag reste igen. Hon drog iväg över vägen och där nere flög orrtuppen upp. "Du ska lita på din hund" blev dagens lärpenning. Igen.

Enligt Astron sprang Rally 1,2 mil och höll en genomsnittsfart på 14 km/tim. När vi vände för att promenera tillbaka, mötte vi Ferry´s pappa. Han var först ut att åka dagspåret, ospårat, ner till vändplan.

...skrålar Göran så hela huset vibrerar. Han har varit i Arvidsjaur på utställning med Chili. Där drog de in sista certet för att bli dubbelchampion, SUCH SJCH Sörlidbäckens Chili!

_{Så här ser dom ut...}

I helgen som var åkte vi på en resa till Sundsvall med Görans andra jobb. Ett (okey, två) besök på IKEA blev det och Göran fick köra go-cart. Under tiden var de stora "barnen" hundvakt därhemma. Eftersom Kalla behöver lite mer kärlek än de andra hundarna så fick Alii´s familj det stora uppdraget att ta hand om henne. Ali´s matte mms:ade den här bilden med följande meddelande: "Titta vad Kalla just apporterat. Perfekt avlämning".

En jaktprovsdomare från Arjeplog ringde här om dagen. Han äger också en "av Rabbelugn-hund" och berättade att det nog ligger i linjerna att bära precis allt. Hans tik är vuxen och bär fortfarande allt. Och jag som trodde det var valphyss.

Från det ena till det andra. Alii´s husse skulle till fjälls i söndags och Rally skulle få följa med. Jag ringde till de stora "barnen" och sa LÅS INTE DÖRREN eftersom Rally skulle hämtas 07.00. Tror ni Alii´s husse tog sig in i huset?! Nej då. Självklart var dörren låst - och givetvis hade Alii, i egen majestät, flera fågeltagningar. Tänk om Rally visste...

Jag måste bara säga - sorry! Har inte lagt ut ett "grattis" här till Regina som vann Fågelhundsmatchen med Ila här om helgen. Ekipaget har haft en mycket lyckad säsong med både att ta sig in i Skl samt att ta pris där. Med denna lyckade bakgrund kvalificerar man sig till MFK´s inofficiella tävling, där kontinentala matchas mot brittiska. Regina kom med och vann. Klubben MFK vann också så klart. Grattis grattis! Och vännen vill faktiskt vara med på kommande valpträff/träning framöver. Nån fler som vill vara med?

_{Grattis Ila! Vi är inte alls avundsjuka...}

Alla vi jaktvänner ute i vida Sverige fortsätter vår kamp om fjälljakten.

"Som ni säkert vet så hittade regeringen på nya ursäkter i veckan som gick, trots detta är vi mer optimistiska än någon gång". Läs varför på Jaktreform.nu

Är ni med på listan? Om inte - skriv på! http://www.namninsamling.se/index.php?Namn=Namn&sida=2&nid=2604&fnvisa=namn

Nu fick jag efterlängtade bilder via mejl! Familjen Hiltunen, som har Svantte (Ferry), berättar att han är en stor hanne nu och väger drygt 25 kg. Och titta på hans kropp, här finns en massa vätränade muskler! Svantte gillar att springa i skogen och jag kan gissa att han får göra det ganska ofta! Lycklig hund!

Det strömmar in mejl från bekanta i fågelhundsvärlden. Bl a fjälljaktens framtid engagerar;

I gårdagens nätupplaga av Norrbottens Kuriren tar man upp frågan om fjälljakten. Där finns det en möjlighet att rösta om vad man tycker genom en enkel knapptryckning.
http://www.kuriren.nu/omrostning/Default.aspx?PollID=4351607

Det finns också ett reportage som tar upp saker som de flesta av oss känner till i nuläget, men ändå bra att det belyses.
http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=4351364

Oavsett utgången av regeringens beslut så är ju de siffror som en omröstning av NK:s läsare en fingervisning av vad vi tycker. Alltså rösta!

Mieto´s nya husse har en egen blogg där han lägger upp bilder och nu finns även en liten film där. Titta på http://paksun-blogi.blogspot.com/.

Mieto "Rutu" väger ca 8 kg nu.

Här kommer fin-fina bilder på Foppa som bor i Piteå. De tränar Foppa med en ripvinge som sitter fast med en lina på en pinne eller ett metspö. Själv brukar jag inte träna detta och har ingen erfarenhet alls. Men jag vet att många andra gör det. Foppa verkar dock fatta galoppen och "står" inför synintrycket av ripvingen. (Det är skillnad på syn- och doftstånd). Jag gissar att han sedan får ett sitt-kommando och vingen "flyger iväg". Innan man börjar med detta bör man nog veta i vilken ordning momentet ska ske. Kolla med någon som vet!

Foppa sitter fint och lugnt, precis som man ska.